Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Granskningar och anmälningar - Carl-Martin Edsman, Le Baptème de feu (Docent Gösta Lindeskog)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275 granskningar och anmälningar
såväl vatten- som andedopet, och då aktas värdig att mottaga eldens
dop i Kristus Jesus.»
Man förstår genast vid läsningen av detta ställe, att vi ha att göra
med invecklade spekulationer om vad man skulle kunna kalla för
eldsdop, och förf. lyckas också med ett förbluffande stort material visa upp,
vilken framträdande roll föreställningar kring detta ämne spelat inom
kyrkan och hennes sekter under de första århundradena.
Det ställe vi anfört ur Origenes är ju till sin karaktär eskatologiskt,
och i de eskatologiska sammanhangen spelar eldens element en
framträdande roll.1 Vi kunna ju tänka på ett flertal ställen i Nya
testamentet. Det är därför fullt naturligt, att största parten av den
föreliggande framställningen kommit att behandla elden i eskatologisk mening.
Författaren finner, att Origenes’ uttalanden om eldsdopet rymma ett
flertal konceptioner, vilkas förekomst och härledning han sedan spårar
på olika håll i litteraturen och religionshistorien: valentinianismen (i
Excerpta ex Theodoto), judendomen, Theodoros’ martyrium, Petri och
Pauli apokalypser, koptiska texter, Dan. 7: 10 och slutligen den helige
Afrem. Elden har i dessa eskatologiska sammanhang ett flertal
funktioner: den kan tjänstgöra som ordal, som straff, som eldsdop (alltså i
renande syfte), och den kan betyda en allmän konflagration, som
drabbar både onda och goda. I betydelsen av eldsdop är det alltså fråga om
ett eskatologiskt sakrament, eskatologien är sedd utifrån kultiska
tankegångar. Det visar sig emellertid, som vi sett, att elden i eskatologisk
mening betyder mångahanda, varför första delen av författarens
framställning ingalunda blott handlar om eldsdopet, som titeln anger.
Visserligen kan förf. uppvisa, att begreppsföreställningarna äro flytande,
och att vi stundom påträffa korsningar och mixturer, som det gäller
att finanalysera. Det hade säkert lönat sig att icke blott undersöka
ordet Tcöp utan också närbesläktade, såsom cpw$ och OÖija. Detta skulle
utan tvivel ha fördjupat undersökningen ytterligare. Ibland förefaller
det, som om förf. använde termen eldsdop i en alltför vid mening på
ställen, där det skulle ha passat bättre med ordal eller något annat (t. ex.
avh., s. 10). En viktig fråga, som borde ha beaktats, är vidare, om
vi ha att göra med individuell eller universell eskatologi. Eldsdopet
får ju, i den mån det kan sägas förekomma i det senare fallet, en annan
betydelse. Man gör också den iakttagelsen vid studiet av materialet,
att medan termen eldsdop själv icke är så framträdande, däremot det
dominerande begreppet är elds/loden (flumen igneum, TOxa|iàg nvpàQ,
-11311 ins, ijojj (»OM).
Men det är ett utomordentligt välkänt faktum, att det råder en
intim korrespondens mellan de eskatologiska och kultiska
föreställningarna; de äro beroende av varandra, såsom f. ö. redan här antytts.
1 Förf. kunde närmare lia pointerat ett par rader i den andra dikten, s.
102, där vattnet på Noaks tid betecknas som zujtoj till den eld, med vilken
Kristus skall uppenbaras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
