Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Granskningar och anmälningar - Toni Schmid, Birgitta och hennes uppenbarelser (Fil. mag. Bertil Dahlström)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
granskningar och anmälningar
efter sin död i Rom (1373), därsammastädes »dömdes» helig.
Kanonisa-tionsdagen blev fem år senare (på konciliet i Arboga 1396) obligatorisk
Birgittadag för Uppsala ärkestift med dess lydstift. Hon kallas vid detta
tillfälle uttryckligen »patrona nostra». Ännu bär i vår eljest så
avkatoli-serade almanacka denna dag Birgittas namn. — Hennes helgonkult
vann spridning i Sveriges land i skarp konkurrens särskilt med den äldre
Magnuskulten, som ägnades den folkkäre Magnus Ladulås († 1290) och.
hade sin härd i Gråbrödernas klosterkyrka i Stockholm, kungens
gravkyrka, vår Riddarholmskyrka.
Motståndet utomlands har också stått kvar och kommit till synes vid
kyrkomötet i Konstanz (1414—18). Parisuniversitetets lärde kansler
Jean Charlier (Johannes Gerson) fällde i ett föredrag (1415) synnerligen
skeptiska omdömen om Birgitta och hennes visioner. Han gjorde så.
föga chevalereska frågor som dessa: Har personen ett normalt förstånd?
En god karaktär? Vem har hon umgåtts med? Vilka biktfäder har hon
haft? Denna sista fråga var föranledd av hennes egenskap av kvinna.
Påven Martin V stadfäste likväl Bonifatius IX:s kanonisationsbulla för
Birgitta.
Striderna togo dock inte någon ända. Protester riktades i mängd
mot birgittinernas dubbelkloster. Renlevnaden i ordenshusen
misstänkliggjordes. Stängning hotade men avvärjdes för någon tid genom
konung Eriks och drottning Filippas medling. På kyrkomötet i Basel
på 1430-talet gick det samlade motståndet mot Birgitta till förnyat
angrepp. Striden gällde ånyo själva revelationernas renlärighet.
Resultatet blev, att dessa ej finge »jämställas med evangeliet» eller förkunnas,
från predikstolen.
På birgittinernas sida har Erik av Pommern ånyo stått. Han har
behövt deras hjälp mot extremisterna, mot det »böhmiska kätteriet», som
med Hus’ kättarbål i Konstanz (1415) fått en martyr, och mot
schisma-tikernas lära från öster via Ryssland, varom han talar. Som d:r Schmid
påpekar, kan dessa rörelsers återverkan i Sverige spåras i några stadgar,,
som synas ha kommit till på ett för övrigt okänt prästmöte under
1400-talets förra del (s. 22 f.). »Påven gjorde ett misstag», heter det i en
artikel, »då han tillät kyrkor och kloster inneha egendom.» Jämsides med
den politisk-radikala Engelbrektsrörelsen på 1430-talet har
unionskonungen synbarligen haft att kämpa mot en religiös-radikal riktning i
vårt land.
Men birgittinerna ha inte varit overksamma. Under hägnet av
birgittinska biskopar har den religiös-patriotiska kulten från Vadstena
erövrat landet. Birgittas revelationer avskrevos och spriddes. År 1492.
blevo de för första gången tryckta. Utdrag ur dem hade tryckts förut.
(Onus mundi 1485, Opusculum vite et passionis Christi 1489, 91). Nya
fullständiga upplagor av dem lämnade tryckpressarna år 1500 och år
I5I7-
I Sverige avbröt reformationens seger helgonkultens vidare
utveckling. Mot »Fru Brita» vände sig Gustaf Vasa och reformatorerna med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
