- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Fyrtionde årgången, 1940 /
286

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Granskningar och anmälningar - Toni Schmid, Birgitta och hennes uppenbarelser (Fil. mag. Bertil Dahlström)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

286

granskningar och anmälningar

och aktst., s. 251 f., tolkat detta Birgittaställe, skulle de omtalade fyra
»generationes» personifiera Birger Jarl, Valdemar Birgersson († 1302),
Birger och hans bröder samt Magnus Eriksson. Magnus Ladulås nämnes
enligt denna tolkning indirekt: Hans söner utgingo från »en ärelysten
rot och en hård stam». — Divergensen mellan dessa båda vederhäftiga
tolkningar ger den obevandrade en aning om svårigheterna att
rekonstruera Birgittas intentioner och vanskligheten att nyttja hennes
utsagor som källa för svensk historia. Personligen förefaller mig dock den
schmidska tolkningen sannolikare. Det förefaller a priori föga troligt,
att Birgitta i sitt hatfyllda angrepp sträckt sig så långt tillbaka i tiden
som till Birger Jarl († 1266), som ju för övrigt inte varit svensk konung.
Att hon hyst särskilt agg till dennes son Magnus, hennes blivande
konkurrent som svenskt nationalhelgon, är flerstädes betygat.

Dessa Birgittas uttalanden om kungarna av Folkungaätt ge, såsom
d:r Schmid kommenterar dem, en skrämmande bild av denna ätt, som
Birgittas egen släkt »dock långa tider samarbetat med, och av vilka hon
personligen känt flera medlemmar» (s. 61). Ur denna skildring talar
»nedärvd motvilja, ståndshat och en obönhörlig hårdhet, mildrad
tydligen endast genom en persons (= Erik Magnussons) bråddöd». Hon
tillägger med rätta: »Ändå äro dessa ord icke de skarpaste som talas.»
På ett ställe (Extr. 24) nämnas de tidigare ägarna av kungsgården
Vadstena djävulstjänare!

I VIII, 48 avkunnas dom över trenne kungar, en ännu levande och
tvenne döda. Den levande kungen är Magnus Eriksson. Han sitter
under ett slags damoklessvärd. Hans död bidas av en ängel och en mera
förhoppningsfull djävul. Den ene av de båda döda kungarna bör vara
Magnus Ladulås. Han säges vara i helvetet. Den tredje kungen är
mindre bestämt karakteriserad. Han har varit girig men i sista stund
före sin död fått den rätta ångern. Han är i skärselden. Kanske är han
identisk med Birger Magnusson? D:r Schmid håller detta för troligast
och finner Steffens tolkning (= Erik Magnusson) av vissa skäl mindre
sannolik (s. 64 ff.).

Bakgrunden för dessa »politiska» uttalanden jämte många andra hos
Birgitta är hennes eget lidelsefulla deltagande i tidens strider och hennes
samt släktens intressen av t. ex. Skånefrågans lyckosamma lösning. En
centralare plats i hennes världsbild och religiösa tro inta andra uttalanden
av allmännare art.

I Birgittas värld stå gentemot Guds fiender den ringa skaran av
Guds vännerna, som likväl till slut skola hemföra segern. De utgöra
Kristi arm. De äro »i världen och icke i världen», säger hon paradoxalt
på ett ställe (I, 48). Själv är Birgitta en av dem, ja, är för dem Guds
budbärare. Guds vännen får bryta lag och skapa ny lag, både kyrklig
och världslig. (Schmid, s. 88 ff.)

I »Imitatio Mariae» (kap. 3, s. 91—115) talar d:r Schmid om
Mariakulten hos Birgitta och dennas därur härledda ordensskapelse,
Frälsareorden (S:t Salvatorsorden), som lär ha omfattat omkr. 70 kloster:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:11:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1940/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free