Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Granskningar och anmälningar - Toni Schmid, Birgitta och hennes uppenbarelser (Fil. mag. Bertil Dahlström)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287 granskningar och anmälningar
»Kunde icke hela världen omskapas uppifrån till ett Guds rike, så
skulle åtminstone ett mönstersamfund, ett låt vara litet Gudsrike
upprättas inom den förfallna kristenheten. En ny Herrens vingård.» (Schmid,
s. 93-)
Hennes mönster har enligt författarinnan varit den Heliga familjens
hem i Nasaret. Vadstena kloster hade i stiftarinnans tanke utformats
efter detta timmermanshem. Det kallas också av Kristus »monasterium
Matris meae» (Extr. 46). I »Sermo Angelicus», intill våra dagar läst i
Frälsareordens numera fåtaliga kloster, ha dessa tankar blivit i
oförändrat skick bevarade.
Gudaföderskan Maria kunde vara moder och mästarinna för alla.
Sina regler för klosterliv och familjeliv hämtar Birgitta ur sin
föreställning om hemmet omkring Maria. Enkla vanor och enbart det
nödtorftiga i timlig måtto bör prägla detta. Tiden är noga delad mellan arbete,
bön och vila. Kraven äro inte hårda men orubbliga: Vad som kräves,
skall genomföras i allt och alltid. Överdrift i fasta fördömes, ty kroppen
får inte göras arbetsoduglig. Maria är också förebilden för den sanna
fattigdomen. Hon saknar varje längtan efter världen och dess skatter.
Sorg måste det ha berett Birgitta, att hon inte själv kunde förestå
klostret vid Vättern i Marie ställe. I en uppenbarelse mot slutet av sitt
liv (Extr. 31) får hon dock visshet om att hon ändå skall anses som nunna
och klosterfolkets moder. Hon skulle hädanefter, såsom detta
omskri-vits i en latinsk dikt, inte blott vara »sponsa Christi» utan också »mäter
Watztstenensium», Vadstenaklostrets moder. Hon prisas därmed som
Marie efterföljerska, »Imitatio Mariae».
I kap. 4 »Enkelriktning och arv» (s. 116—153) går d:r Schmid mera
i detalj in på Birgittas religiösa tro och uppfattning om sin ställning som
Guds och Marie sändebud. Efter tidigare ovisshet har hon småningom
kommit att bli viss på sin sändning. Hon är en av Gudsvännerna och
kräver lydnad för sitt budskap. Hennes väg är den rätta. De, som
förakta och förlöjliga den, äro Guds ovänner och iklädda djävulens
rustning (IV, 95). I denna övertygelse tar hon inga hänsyn till stånd och
person. Så kunde hon utan förbarmande gå tillrätta med sin svenske
konung Magnus Eriksson.
Himlen är vistelseorten för änglar och helgon och alla saliga. Över
alla riken härskar den treenige Guden. Från vägen till himlen och in
på vägen till djävlarnas hemvist lockas människan av kätteriet och
lasten. Rättesnöret är för Birgitta påven i Avignon och hans kyrka.
Så blir hon »den avignonensiska papalismens förkämpe» (Schmid, s. 127).
På enskildheter kan inte ingås i denna anmälan. Ett ofta åberopat
rättesnöre är bibeln, vartill hänvisningar göras. Vid teorin om att
Birgitta ägt en bibelöversättning på svenska, möjligen identisk med en
till våra dagar bevarad parafras över Moseböckerna, sätter
författarinnan ett bestämt frågetecken: »Birgittas svenska bibel får tills vidare
anses som problematisk» (s. 138).
Det sista kapitlet hos d:r Schmid »Inför Gudomen» (s. 154—193) är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
