Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Christofer Klasson, Det ryska ekstatiska sektväsendet - I. De gammaltroende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som den schism, vilken under det föregående århundradet legat
latent inom kyrkan, blir akut och oåterkallelig. 1600-talet delade för
alltid det ryska folket religiöst i tre varandra motsatta läger; den
officiella kyrkan, den gammaltroende rörelsen och de
mystiskt-ekstatiska sekterna.
Liksom tartaroket politiskt hade betytt en kraftig tillbakagång
för Ryssland, så hade det även andligt och kulturellt utgjort en svår
hämsko på landets utveckling. Och ej endast en hämsko, det hade
även inneburit en tillbakagång. Smirnoff påpekar, hurusom
tartarerna till stor del förstörde klostrens bokskatter och kommo
grekerna, ryssarnas lärare, att fly tillbaka till sitt eget land. Skolorna,
som före tartarstormen nått en för tidens förhållanden jämförelsevis
hög ståndpunkt, ödelades. Genom grekernas flykt[1] blev Ryssland
dessutom kulturellt avstängt från yttervärlden. Ty den romerska
Västern var i ryssarnas ögon heretisk, varför Ryssland självmant
avstängde sig från allt andligt och kulturellt samröre med de
västeuropeiska länderna. Mot mitten av 1500-talet hade det kulturella
tillståndet sjunkit så djupt, att det i hela Ryssland knappt fanns
några som helst skolor kvar. Stoglav-konciliet[2] 1551 klagar över
att »i hela Moskva finnes varken något kollegium, ej heller någon
akademi; det finns blott någon sorts skolor i vilka barnen lära sig
läsa och skriva».[3] Även en så nationellt inställd rysk historiker, som
ärkebiskop Philaret, vilken eljest aldrig vill se några mörka sidor i
Rysslands eller dess kyrkas historia, är tvungen att erkänna, att
förhållandena voro bedrövliga.[4]
Följden var naturligtvis, att den teologiska bildning som förr
funnits, nu så gott som fullständigt utplånades. Prästutbildningen
bestod på sin höjd i att vederbörande fick lära sig att någorlunda
felfritt förrätta de heliga ceremonierna. Genom sin brist på
utbildning blevo prästerna i de allra flesta fall ur stånd till predikan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
