Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Christofer Klasson, Det ryska ekstatiska sektväsendet - I. De gammaltroende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
personlig själavård. Det religiösa livet koncentrerades helt kring
kulten. Nu är ju kyrkoböner och hymner i den ortodoxa kyrkan
av dogmatisk karaktär. Kulten innesluter i sin form läran. Därav
följer den seghet med vilken man även i normala tider inom den
ortodoxa kyrkan håller fast vid kulten. Nu när samhället genomgick
en depressionsperiod, blev kulten liktydig med läran.[1]
Men jämsides med denna formalistiska tendens gick en stark
eskatologisk strömning genom det ryska folket. Allmänt väntade
man Antikrists uppenbarelse på jorden. En hel del skrifter i detta
ämne sågo dagens ljus. I en av dessa skrifter, Palinodia, skriven
1620—22 av arkimandriten i Kievs berömda grottkloster, Zacharij
Kopystenskij, förutsäges Antikrists ankomst att inträffa år 1666.[2]
Denna profetia har med all sannolikhet haft den allra största
betydelse för den ryska kyrkoschismens spridning ut bland folket. Ty
som vi senare skola se, sammankallades just år 1666 det
kyrkokoncilium, som stadfäste de liturgiska nyöversättningar mot vilka de
konservativa kämpade. Detta är den tidshistoriska miljö i vilken
den schism, som inom den ryska kyrkan går under namn av raskól
(splittring) av ras/kalyvač — koloč (klyva, dela) uppstår. Men
dess rötter ligga mycket längre tillbaka i tiden.
Under århundradernas lopp hade ju en mängd så väl
översättnings- som avskrivningsfel insmugit sig i de ryska
kyrkohandböckerna. Fel funnos, som gjorde att vissa böner blevo fullkomligt
meningslösa. Vidare hade i den ryska kyrkan insmugit sig en del
ceremonialbruk, som skilde den från de övriga grekisk-ortodoxa kyrkorna,
t. ex. vanan att göra korstecknet med blott två fingrar medan de
övriga ortodoxa kyrkorna lärde, att det skulle göras med tre fingrar.
Begynnelsen till den liturgiska strid, som blev så ödesdiger för
den ryska kyrkan, kunna vi finna redan under mitten av 1100-talet.
År 1149 kom nämligen en armenisk munk vid namn Martin, till
Kiev. Gehring kallar denne munk för det ryska sektväsendets
fader[3], förmodligen emedan denne är den ende sektgrundare i det
äldsta Ryssland, vilken framlagt sin lära skriftligt. I en bok »Pravda»[4]
framlägger han sin lära i 20 kapitel. Bortsett från hans förnekande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
