Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Christofer Klasson, Det ryska ekstatiska sektväsendet - I. De gammaltroende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nikon. Med dennes patriarkat, som börjar 1652, börjar också
reformrörelsen.
När man litet närmare granskar de reformer, som vidtogos,
tycker man, att det hela ej skulle behövt väcka någon starkare
opposition. Det rörde sig uteslutande om en förbättring av de liturgiska
böckerna, som genom nyöversättning bringades i överensstämmelse
med de grekiska originalen. Läran berördes ej på ringaste sätt av
reformen. De förändringar, som vidtogos voro för övrigt av den
art, att man kunde förmoda att folket ej skulle märka mycket av
dem. De förändringar och förbättringar, som vidtogos vid
koncilierna 1654—1666, voro i huvudsak följande. I den ryska kyrkan
hade under tidernas lopp det bruket uppkommit, som förut nämnts,
att göra korstecknet med två fingrar, under det att den grekiska
kyrkan lärde, att det skulle göras med tre.[1] Vidare gällde frågan,
huruvida hallelujat vid doxologien skulle sjungas två eller tre gånger.
Det förra hade varit brukligt i den ryska kyrkan. Ett annat fel, som
ävenledes rättades var, att det i trosbekännelsens tredje artikel
hette: »och på den hel. Ande, den sanne Herren och Livgivaren.»
Detta »den sanne» fattades i den grekiska grundtexten. Det var
vidare frågan om huruvida kyrkliga processioner runt en kyrka skulle
gå med- eller motsols. En svår källa till tvist var också, huruvida
korset, som stämplades på nattvardsbrödet, skulle vara fyrarmat
eller åttaarmat. Den senare formen var den vanliga inom den ryska
kyrkan, den förra inom den grekiska. I den andra artikeln av
trosbekännelsen hette det: »född men icke skapad». I den grekiska
versionen saknades »men».[2] Den viktigaste frågan jämte frågan om
korstecknet var, huru namnet Jesus skulle stavas och uttalas. Här
hade den ryska traditionen stavningen och uttalet Issús, medan det
i den ursprungliga kyrkoslavenska översättningen stod Jissús.
Som ovan sagts, man väntar ej, att dessa reformer och liknande
skulle göra något djupare intryck på folket. Och likväl kommo de
att få den allra största betydelse för Ryssland och dess kyrka.
Genom den splittrades den ryska ortodoxien i två stora delar. Detta
beror till en mycket stor del på att oppositionen i prosten Avvakum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
