Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Christofer Klasson, Det ryska ekstatiska sektväsendet - I. De gammaltroende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en gång fällde till mig: »Våra fäder blevo frälsta och hjälpta genom
de gamla böckerna. Dessa måste väl alltså vara sanna.» För den
gammaltroende, liksom även för den ortodoxe vid tiden för schismen,
äro de liturgiska böckerna av gudomligt ursprung och in i minsta
detalj ofelbara. Såväl det grekiska ordet ortodoxi som dess ryska
motsvarighet »pravoslavie» betyda ju ej så mycket den rätta läran
som fastmer det rätta lovprisandet. De liturgiska formerna och
formuleringarna betraktas som för saligheten nödvändiga dogmer.
Denna åsikt existerar knappast längre inom den ortodoxa kyrkan,
men bland de gammaltroende har den hållit sig kvar. Alltså i valet
mellan den grekiska, ursprungliga och den ryska, förvanskade
traditionen valde en stor del av det ryska folket den senare. Ty
främmande tradition, om än ortodox, var för dem något ont. Gud
betraktades i viss mån som det ryska folkets stamgud. Bland det
enkla folket finnes faktiskt fortfarande den föreställningen, att
Jesus var ryss.
Striden mellan den nikonianska kyrkan och de gammaltroende
rörde sig även om huru ikonerna skulle målas. Denna fråga var
av mycket stor betydelse för de gammaltroende. Ty bildens
betydelse i det grekisk-ortodoxa kultlivet är utomordentligt stor. Enligt
det sjunde ekumeniska kyrkomötets beslut skola nämligen bilderna
äras, »dock icke bilden i sig själv, vilken blott är trä och färg utan
det helgon eller den händelse, som bilden representerar». Den ryske
teologen Bulgakov säger härom, att ehuru bilden som sådan blott
är trä och färg, så är den på samma gång en ledning för den
gudomliga kraften, en befullmäktigad representant för det heliga. Ikonen
har alltså, enligt grekisk-ortodox uppfattning, en sakramental
karaktär. Men för att vara giltig måste ikonen vara en trogen avbildning
av helgonet i fråga, kopian får ej avvika från originalet utan måste
vara exakt lika. Ty samma kyrkomöte bestämde: »Den ära, som
tillkommer bilden, går tillbaka på den första och ärade heliga ikonen
av helgonet eller händelsen i fråga, det som äras är den person, som
avbildas på den.» Med den nikonianska eran begynte emellertid
nya impulser göra sig gällande inom den ryska ikonografien.
Västerländska inflytelser påverkade de ryska ikonmålarna, kanske ej
alltid till godo ur rent konstnärlig synpunkt. Gentemot denna
utveckling ställde sig de gammaltroende helt avvisande. I fråga om
ikonerna företräda de en magisk uppfattning av desamma. Endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
