Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Christofer Klasson, Det ryska ekstatiska sektväsendet - II. Det chlystiska sektväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan se, felaktigt. Den chlystiska legenden berättar visserligen att
Ivan Suslov utvalde sin egen efterträdare i kristusvärdigheten. Så
vitt jag kunnat finna står detta emellertid som ett fullkomligt unikt
tillvägagångssätt.
I allmänhet tycks det gå så till, att någon av sektens medlemmar,
i allmänhet en kvinna, i profetisk hänryckning utpekar någon såsom
Kristus. Denne har då ofta redan förut genom större ekstatiska
gåvor visat sig vara på ett särskilt sätt benådad.[1]
Härav följer nu, att Jesus ej är den enda gudamänniskan.
Enligt chlystisk uppfattning var Jesus en människa som alla andra,
endast utmärkt genom större andliga gåvor. Hans födelse var fullt
naturlig. Bibelns berättelser om denna äro att fatta andligt. Hans
födelse genom den rena jungfrun Maria är hans omvändelse genom
henne. Härom vittna ju också enligt chlysterna hans ord till
Nicodemus: »Om en människa icke bliver född på nytt, så kan hon ej
få se Guds rike.».[2] Även berättelserna om Jesu under skola tolkas
andligt. I berättelsen om Lazarus död och uppväckande, säga
chlysterna, menas med hans död hans syndiga liv, vilket ej stod i
överensstämmelse med Jesu lära. Att han uppväcktes betyder, att
han av Jesus fördes in i den levandegörande tron. Jesu egen
uppståndelse, den enligt chlystisk uppfattning verkliga, ägde rum efter
hans fyrtiodagars fasta, då han övervann djävulens frestelse. Undret
är blott en omskrivning av en andlig verklighet. Och samma saker
som om Jesus berättas även om de chlystiska förlossarna. Grass
ger en drastisk berättelse av hur en av dem ordnar sin uppståndelse
ifrån de döda. I byn Aleksandropol i Ekaterinoslavska
guvernementet hade därvarande »skepps-kristus», Grigori Schevtjenko, blivit
stämd inför rätta på grund av sin propaganda. I förskräckelsen blir
Grigori sjuk. Slutligen meddelar hans familj församlingen, att han
dött. Innan han dog, hade han likväl befallt, att på en viss dag
skulle de trogna samlas i hans hem. Dagen kom, och det var fullt
av folk i Grigoris stuga. Allt är dödstyst. Då börjar plötsligt den
på en soffa liggande fårskinnspälsen röra sig och ur den kryper
Grigori fram samt hälsar sina trogna med orden: »Frid vare med
Eder, bröder, jag har just uppstått från de döda.» Efter detta under
är Gregori ej blott Kristus. Han är och kallar sig nu »Gud».[3]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
