Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Jerker Rosén, Konung Valdemar Birgerssons färd till påven 1274—1275
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
J ERKER ROSÉN
torde kunna förutsätta, att hon icke officiellt vid kurian anklagats
för äktenskapsbrott. Det må emellertid förhålla sig hur som helst
härmed. Tydligt är i alla händelser, att bakom aktionen mot Jutta
ligga politiska motiv. Det har gällt att få henne tillbaka i säkert
förvar i klostret och det har gällt att på nytt tvinga henne att avstå
från sina anspråk på arvegodsen.
Agitationen mot Valdemar innefattade däremot också direkt
hans omoraliska leverne. I ett brev från 1285, som ofullständigt
återgivits av Ericus Olai, betygar det svenska rådet med biskoparna
i spetsen, att det rått konung Magnus att fängsla Valdemar »ad
emen-dationem vitae suae et morum reformationem deputatis ei
seruitori-bus competentibus».1 Hans omoraliska leverne betonades vid detta
tillfälle, då det gällde att motivera att Magnus disponerade över
Valdemars i Sverige kvarvarande familj, mycket kraftigt: »Qui
dimissa etiam uxore propria et legitima, quasi mente captus et suae
famae prodigus ac antiqui hostis suggestione et instinctu, ultionis
formidine divinae minime refraenatus, mulierculis vilibus interdum
per coitum damnatum, quandoque etiam et sceleribus adulterii
publice adhaerebat.» Men om det fruktansvärda brott, för vilket han
anklagas i Erikskrönikan, nämnes ingenting. Även om 1285 års
brev som sin främsta uppgift har haft att nedsvärta Valdemar just
vid tidpunkten för brevets tillkomst och alltså händelserna före hans
detronisering i detta sammanhang haft mindre betydelse, är det
dock anmärkningsvärt, att ingenting nämnes om Juttaepisoden i
den allmänna motiveringen. Vad vi däremot med bestämdhet kunna
konstatera, är att kyrkan givit sin medverkan till agitationen mot
Valdemar, liksom mot Jutta Eriksdotter.
Senast 1275 har den romerska kurian fått hand om Juttas sak.
Detmars uppgift, att Valdemar 1274 genom personligt besök hos
påven måst söka avlösning för sina synder, visar, att Valdemar
vid tiden för sin resa varit underkastad kyrkligt straff i någon form.
Brevet 1285 kompletterar Detmar så till vida, att man i agitationen
mot konungen bevisligen tillgripit anklagelser för brott, som föllo
inom kyrkans råmärken. Han hade vid det senare tillfället också
lämnat sin hustru. Men i de samtida anklagelseskrifterna mot Jutta
och Valdemar har man icke kombinerat deras brott. Så sker först
1 DS 798, SRS II: i, s. 65.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
