Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Jerker Rosén, Konung Valdemar Birgerssons färd till påven 1274—1275
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG VALDEMAR BIRGERSSONS FÄRD TILL PÅVEN
79
äro emellertid endast ett att hänföra till Birger Jarls maktperiod.
Valdemar donerade på 1250-talet bötesuppbörden såväl på
kaniker-nas gårdar som på domkyrkans gods i Linköpings stift till kanikerna:
»Nouerint . . . nos canonicis ecclesie lincopensis . . . hane
liberta-tem concessisse, ut curie eorum, in quibus habitant, et incole
pre-diorum prefate ecclesie nostris exactoribus non subiaceant, sed nostra
donacione in causis regiis quecumque emerserint ipsorum pertineat
correctioni.»1 Vid första påseende kunde man härav draga
slutsatsen, att konungen icke generellt avstått från bötesuppbörden
på kyrkojorden; men brevet till linköpingskanikerna utgör i stället
ett undantag från de allmänna kyrkoprivilegiernas stadganden i
denna punkt, så långt vi känna dem. I 1281 års allmänna
privilegiebrev hette det om bötesuppbörden, att »causas pecuniarias in dictis
bonis (d: omnia bona, que ecclesiarum nomine possidentur)
emer-gentes ab episcopis et eorum officialibus exigi uolumus et recipi».2
Biskoparna skulle således ha hand om all bötesuppbörd på
kyrkojorden, och kanikerna hade ingen del däri. Att detta icke var någon
nyhet 1281 framgår av tidigare brev. Redan 1219 hade generellt
stadgats, att böter, som föllo på all kyrkojord inom ett stift, skulle
tillfalla biskopen3, och dessa bestämmelser ha exempelvis i
skarastiftet fortsatt att gälla fram till 1281 års privilegiebrev.4
När emellertid domkapitlena från och med Birger Jarls
maktperiod började växa fram, har frågan, om icke biskopen skulle
dela med sig något av sina inkomster till kanikerna, blivit aktuell.
Så synes särskilt ha varit fallet i Linköpings stift. I november 1247
har biskop Lars på den påvlige legaten Vilhelms av Sabina
befallning till en av kanikerna avstått sin tionde i Slaka socken, eftersom
kanonikatet icke var tillräckligt inkomstbringande för att föda sin
man.5 Även Hägerstads sockens biskopstionde har av Lars anslagits
till kanikerna.6 Mot denna bakgrund ha vi uppenbarligen även att
se donationen av en del av bötesuppbörden till linköpingskanikerna.
Biskopstionden kunde biskopen disponera över utan den
världsliga maktens hörande. Men bötesuppbörden var en direkt förläning
av konungen till biskopen enligt de allmänna privilegierna. Skulle
någonting av bötesuppbörden överflyttas på kanikerna, borde det
ske genom en ny förläning av konungen direkt till dessa, d. v. s. i
1 DS 863. 2 DS 725. 3 DS 184.
4 DS 215, 690. 5 DS 346. 6 DS 474.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
