- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Fyrtioförsta årgången, 1941 /
81

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Jerker Rosén, Konung Valdemar Birgerssons färd till påven 1274—1275

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KONUNG VALDEMAR BIRGERSSONS FÄRD TILL PÅVEN 91

anlänt1, samt Birger Jarls åtgärd att ställa arvskiftet mellan sina
söner under kyrklig garanti2 äro händelser, som alla peka i samma
riktning; ett nära förbund har existerat mellan jarlen och den
kyrkliga ledningen. Under hela perioden satt Birgers anförvant och
förbundne Folke Jonsson Ängel såsom ärkedjäkne i Uppsala. Han
hade av allt att döma nått sitt ämbete genom jarlens förmedling.

Efter den långa sedisvakansen 1267—74 utnämndes Folke vid
den romerska kurian till ärkebiskop den 17 augusti sistnämnda år.
Inga källor under tiden för Valdemars allenaherradöme lämna
otvetydiga bevis för, att den kyrkopolitiska kursen ändrats efter
Birger Jarls död.3 Men händelserna i samband med Folkes
ärke-biskopsutnämning tala desto tydligare språk.

I en bulla av den 5 augusti 1274 åberopar sig Gregorius X på
klagomål från Sverige »quod nonnulli laici se per regnum Sveciae
de aliquibus locis ad alia transferentes hospitalitatis praetextu
passim fundos ecclesiarum violenter intrare et curias sacerdotum
domosque illorum infringere ac bona rapere, temeritate propria non
verentur, alias nichilominus violentias personis ibidem existentibus
irrogando, quamquam ex statuto b. m. Sabinensis episcopi, olim
in partibus illis apostolicae sedis legati, super hoc edito habeatur
expressum, quod tales praesumptores ipso facto sententiam
excom-municationis incurrant». Ärkebiskopen och biskoparna få befallning
att, om detta fortsätter, handla i enlighet med Vilhelms av Sabina
statut, d. v. s. bannlysa.4 Tvenne dagar senare, den g augusti,
utfärdades den bulla, vari hela det kyrkliga reformprogrammet
uppskisserades, testamentsrätten, skattefriheten, den andliga domsrätten,
fri dispositionsrätt över tionden.5

Tidssammanhanget gör det så gott som säkert, att dessa bullor
utverkats av samma svenska sändefärd till kurian, som här
genomdrivit Folkes utnämning den 17 augusti. Vilken inställning har
denna haft till Valdemar? Såsom nämnts, har man å ena sidan

1 DS 398. 2 DS 429.

3 Skydds- och privilegiebrev för kloster: DS 439 (se om dateringen ovan,
s. 78 not. 4), 525. 12/7 1267 gör Valdemar en donation till Linköpings dom-

kyrka. Kyrkan får den nyförvärvade egendomen »sub eadem libertate, qua in
ceteris prediis suis ex nobis indulta noscitur congaudere» (DS 526). Härtill
komma de fall, då Magnus Ladulås stadfäste broderns förläningar.

4 DS 576. 5 DS 577. Se ovan, s. 70 f.

6 — 41265. Kyrkohist. Årsskrift 194T.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:11:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1941/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free