Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Jerker Rosén, Konung Valdemar Birgerssons färd till påven 1274—1275
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
82
J ERKER ROSÉN
gjort gällande, att bullan av den 9 augusti står i samband med
Valdemars av Detmar omtalade botfärd till påven, medan man å
andra sidan hävdat, att den beskickning, som utverkat bullan
icke gått Valdemars ärenden. Att sistnämnda uppfattning är riktig
står över allt tvivel - och den torde kunna utvecklas längre än vad
som skett.
Valdemar nämnes icke i någon av augustibullorna 1274. Det
påvliga brevet om Folkes utnämning den 17 augusti utgick i fem
exemplar, till den nye ärkebiskopen själv, till uppsalakapitlet, till
prästerskapet i Uppsala och ärkestiftet, till suffraganbiskoparna
samt till folket i Uppsala och ärkestiftet.1 Även om parallellfall icke
saknas, är det dock i viss mån anmärkningsvärt, att ingen bulla
om utnämningen ställdes till den svenske konungen.2
Omständigheten blir desto mera påfallande, om den sammanställes med det
tidigare uppmärksammade och diskuterade faktum, att bullan av
den 9 augusti icke riktar sig till konungen. Brevet är i stället ställt
till »dilectis filiis, nobilibus viris . . . duci, legiferis, prolocutoribus
aliisque nobilibus per regnum Swecie constitutis» med uppmaning
till dem »uestrisque balliuis et ministerialibus» att iakttaga, att
bullans bestämmelser efterlevdes. Även om konungen, såsom man
velat göra gällande, kastat över skulden till övergreppen på hertigen
och på stormännen, kunde givetvis icke detta motivera, att påven
vände sig enbart till dem, när det gällde att få en ändring till stånd.
De administrativa redskapen, fogdar och ministerialer, voro dock
konungens ämbetsmän, om denne var i funktion. Det genomförda
talet om hertig, lagmän och andra nobiles samt dessas ministerialer
och uppbördsmän för osökt tanken på en interimsregering med hertig
Magnus i spetsen. Den oundvikliga slutsatsen härav måste
emellertid bliva, att Valdemar av den kyrkliga beskickningen 1274
betraktats såsom skild från sitt ämbete.
I själva verket vinner denna tolkning stöd av den fortsatta
utvecklingen vid kurian. Den 9 januari 1275 har Gregorius X ånyo
funnit anledning att blanda sig i de svenska förvecklingarna. Konung
Valdemar har nämligen underrättat kurian om, att »olim quidam
iniquitatis filii, seminatores discordie regni Suetie turbationes ipsius
1 Bullarium nr 714.
2 Jfr Les registres de Gregoire X, Bibi. des écoles franijaises d’Athenes
et de Rome, Sér. II: 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
