Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Jerker Rosén, Konung Valdemar Birgerssons färd till påven 1274—1275
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
j erker rosén
Magnus.1 Den 16 april 1275 nämnas Valdemar, hertig Magnus,
biskop Henrik i Linköping »et alii regni nobiles» i ett
östgötalagmannen Bengt Magnussons donationsbrev till ett nytt kanonikat
vid Linköpings domkyrka.2 Den enda urkund, som ger belägg på
att ett möte hållits, är den sistnämnda.
Donationsbrevet av den 16 april 1275 har troligen tillkommit i
Östergötland. Utfärdaren var östgötalagman, de donerade
egendomarna äro alla belägna i östgötastiftet och donationen gällde ett
kanonikat vid Linköpings domkyrka. Tränonäs, där det av
Erikskrönikan refererade förlikningsmötet ägt rum, har förmodats vara
identiskt med Tranonäs i Eneby socken norr om Norrköping.3 Det
förefinnes alltså en möjlighet, att Tränonäsrnötet har lämnat spår
i brevet av den 16 april. I alla händelser har någon definitiv brytning
ännu vid tiden för brevets tillkomst icke inträtt, och sannolikheten
för att mötet är att förlägga till våren 1275 förefaller större än den,
att det inträffat redan på sommaren 1274. Har Tränonäsrnötet,
såsom det framställes i krönikan, utgjort det sista
förlikningsför-söket, måste det. helt enkelt dateras tidigast till den 16 april 1275.
Härtill kommer så händelsesammanhanget. Kyrkans ledning
hade vid sin aktion vid den påvliga kurian i augusti 1274 tagit
bestämt avstånd från Valdemar och anslutit sig till upprorspartiet.
Men genom bullan av den 9 januari 1275 har påven riktat en direkt
befallning till den kyrkliga ledningen att på allt sätt understödja
Valdemar mot upprorsmakare. Brevet, som väl anlänt till Sverige
efter någon månad, måste ha försatt ärkebiskopen och hans
suffra-ganer i en besvärlig situation. Det är i denna situation, man gärna
vill se Tränonäsrnötet. Till skillnad från tidigare förlikningsmöten
ha kyrkans män här spelat en dominerande roll. Enligt Erikskrönikan
ha rikets samtliga 7 biskopar varit närvarande och försökt medla
i striden, medan andra parter helst sågo, att det gick till öppen
brytning. Har ärkebiskopen, ställd mellan det romerska
överhuvudets befallning och sympatierna för Magnus Ladulås, klarat sig ur
den besvärliga situationen genom att formellt uppträda såsom
medlare vid ett sista förlikningsförsök? I den mån man kan bygga
på det bräckliga källmaterialet, torde en lösning på problemet i
denna riktning vara den mest sannolika.
1 DS 582. 2 DS 592.
3 Nordén, Norrköpings medeltid, s. 12, 47, 261.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
