Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- I. Undersökningar
- Gösta Langenfelt, Biskop Thomas’ frihetsstrofer och medeltida skotsk frihetsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
biskop thomas* frihetsstrofer
ioI
Kännedomen om de skotska frihetskrigen under Wallace och Bruce
kunde alltså ha nått Biskop Thomas genom brittiskt umgänge i
Paris, genom Rom, Norge och Hansan. Utsikterna för en sådan
kännedom synas alltså vara relativt ljusa. Den kunde ha förmedlats
muntligen eller genom krönikor.
* *
*
De på latin skrivna urkunderna till tiden före 1439 äro: John
Blairs biografi över Wallace (vars tillvaro emellertid endast grundas
på Blinde Harrys uttalande; se ovan), en krönika av Walter de
Hemingburgh (levnadstid 1300—1346?), Scotichronicon av John
Fordun (död 1384) samt Lanercost-krönikan (som ej varit tillgänglig
för mig). På franska föreligger Piers of Langtofts krönika om
England till Edvard I:s död (Piers dog 1307). På engelska finnes den
rimmade krönikan av Robert Mannyng of Brunne (1288—1338),
huvudsakligen en översättning av Piers of Langtofts verk; the
Brus of Barbour (1320?—1395); the Cronykil av Andrew Wyntoun
(1350?—1420?). Senare framställningar, som endast bevisa
troheten mot de skotska traditionerna, delvis utanför böckernas värld,
äro Wallace-krönikan av Blinde Harry (död 1492), den latinska
historien av Hector Boece (1465?—1536), the Buik av William
Stewart (1481?—1550?), samt, senare, de välbekanta Foedera av Rymer
(1641—1713) och enstaka dikter, t. ex. Robert Burns’ ståtliga och
eggande »Scots wha hae . . .».
Blairs supponerade krönika kan följas i Blinde Harrys metriska
(något fantasirika) historia, som redan berörts. Harry visar, att han
är hemfallen åt det medeltida allegoriserandet, som Hjärne (se ovan)
talat om, t. ex. XI. 835, där exemplen på cowatice äro mera i
överensstämmelse med medeltida poesi. Hans framhävande av friheten
sker I 160—180, 386 och a. st. I elfte boken (slutet) förekommer
i hs. A:
Så ändades William Wallace den tappre.
Efter sig lämnade han ej en sådan riddare
i värdighet och handens dåd,
Från träldom befriade han tre gånger sitt land.1
1 Thus endit William Wallace the wicht
Behind hirn left nocht sic ane knicht
Be worthynes and deid of hand,
Fra thraldome thryis he fred his land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 14:11:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1941/0105.html
