Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gösta Langenfelt, Biskop Thomas’ frihetsstrofer och medeltida skotsk frihetsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ioo gösta langenfelt
(= en ny John Balliol); Thomas nationella frihet avsåg unionell
utveckling med biskopsvälde i varje unionsland, klerikal och
individuell frihet, o. s. v.; — jämför att Bruce blev väld till kung av det
skotska prästerskapet. Lönnroth synes kunna leda i bevis, att
Erik av Pommern är skottavlan och polemiserar mot Hjärne, som
anser, att Thomas’ nationalism från början var klerikal, men sedan
vände sig till rikets nationalism, till världsliga institutioners frihet:
den fosterländska frihetstanken. Detta resonemang synes dock
bestyrkas av Wichmans redogörelse för händelserna efter 1434 — en
ökad ljumhet mot Erik av Pommern, som kanske efter Filippas död
ej längre blev fullt så tilltalande för Thomas. Wichman vill dock
antyda, att Thomas aldrig under Engelbrekts livstid blev anhängare
av honom, utan snarare intog »en medlande ställning mellan
Engelbrekt och marsken», men att han, efter illdådet vid Göksholm och
den börjande Engelbrektskulten samt i klerikalt syfte att få
ytterligare ett stiftshelgon till de två: S:t Eskil och S:t Botvid, som
funnos förut, skrivit Engelbrektsvisan. Jag tycker, att den Thomas
tillskrivna bevekelsegrunden är simpel, även om jag medger, att
dåtidens biskopar voro samvetslösa och cyniska. Men våra speciella
frihetsstrofer bäras uppenbarligen av sann känsla och deras
vittnesbörd talar mot slug beräkning. Det är otänkbart, att ett diktverk
som Engelbrektsvisan skulle ha eldat till och med oss, senfödda
generationer — trots alla intolkningar i modern anda; här måste
äkta inspiration ha förelegat.
Att Eufemiavisorna kommit från väster via Norge, anses vara
ett faktum. Att de politiska förbindelserna Skottland: Norge
fortsatte till 1397 och naturligtvis kommersiellt ännu efter detta
Kalmarunionens första år, måste förefalla självklart. Apertin (av
Aberdeen, enl. prof. Erik Noreen) i Stora Kils socken, Värmland,
belagt första gången 1367, talar om kyrkliga förbindelser mellan
Barbours hemstad och Norge : Sverige. James I:s gunstling Sir
William Crichton sändes 1426 som ambassadör till kung Erik -—
via Norge! Kontakter mellan norska och svenska biskopar kunna,
lika litet som dylika med Hansan, bestridas. Att endast politiska
och dagens nyheter, men icke litterära ting, skulle ha avhandlats
vid dylika kontakter förefaller, med vår kännedom om det
medeltida kleresiets insats som litterär förmedlare, otroligt. Just Hansan
(läs särskilt Danzig) är en säker kanal för uppgiftsförmedling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>