Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hans Cnattingius, Om fromhetslivet i Linköpings stift under sjuttonhundratalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OM FROMHETSLIVET I LINKÖPINGS STIFT
137
ha en skruv lös, ville själv skriva till honom »och ställa honom ett
och annat före, efter mitt ringa begrep», dock tvivlade Reuterholm,
att detta skulle ha någon effekt, »ty han lärer icke hålla mig för klok
och fromer nog, att kunna lära honom». Här må inskjutas, att
Reuterholm karakteriserats som en man av allvarlig, gammaldags
fromhet.1 I fortsättningen av brevet tillrådde Reuterholm dock, att
man till en början i förtroende rådfrågade sig hos biskopen ensam.
Detta gjorde Frosterus redan den 18 april2 och meddelade samtidigt
biskopen, att Long erhållit krigsrådet Reuterholms tillstånd att
resa till Stockholm för att där möjligen kunna bli påverkad i rätt
riktning. Det var först efter det Long återkommit från detta
Stockholmsbesök och visat sig hålla fast vid sina kätterska åsikter, som
Frosterus den 22 juni anmälde honom för biskop och domkapitel.
Det är av vikt att innan vi gå vidare i detta mål understryka,
att Long 1732 avhållit sig från nattvarden i fyra år samt att han i
Stockholm hade dem han hyste förtroende för, d. v. s. sina
meningsfränder. Detta tidiga enstaka fall av radikalpietism i Linköpings
stift blir därmed insatt i det stora sammanhanget. Long har erhållit
sina radikala åsikter vid besök i Stockholm, troligen 1728, alltså
under påverkan av väckelsen där i samband med Dippels vistelse.
Detta måls fortsatta utveckling efter Frosterus’ ingivna
anmälan i juni 1732 erbjuder emellertid än mer tänkvärda poänger.
Efter förhöret i domkapitlet den 18 oktober blev enligt Westling och
Rodén biskopens, d. v. s. Erie Benzelius d. y., nästa åtgärd att
anmäla Long hos Göta hovrätt. Detta är icke riktigt. Ett brev i
kopieboken av den 15 november 17323, ställt till Frosterus, ger besked i
saken. Närmast hade det föranletts av en skrivelse från Frosterus,
daterad den 17 oktober, vari denne omförmälde, att Long vägrat
att låta döpa ett sitt barn. Domkapitlet yttrade nu i sitt svar, att
det ännu ville ställa sig avvaktande; till detta har Benzelius
egenhändigt fogat följande motivering: »dock som Consistorium än
widare will arbeta på at med sachtmodigom anda upretta honom och
tå annorlunda ej kunde ansee honom än enfaldig och in statu
Ten-tationis, han jämväl sedermera wid enskilt samtal med mig lovade
1 Sv. biogr, lexicon XII, s. 70 f.
2 Brev i original i E IV n:o 277.
3 B I n:o 33, s. 329 f.
4 Prot. 15/n 1732. A I n:o 44, s. 279.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
