Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hans Cnattingius, Om fromhetslivet i Linköpings stift under sjuttonhundratalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM FROMHETSLIVET I LINKÖPINGS STIFT
139
bemödanden att på olika sätt motverka radikalpietismen. Efter
en hemställan från rikets ständer av den 30 april 1731 bestämde
K. M:t alltså i brevet av den 8 maj beträffande dem som utsprida
»irriga och emot den rena Evangeliska läran stridande satser», att
relationerna i dylika mål skulle av konsistorierna försändas till
hovrätterna, vilka tillhöllos att föredraga sådana mål framför alla andra
kriminalsaker, och att hovrätterna hade rätt att strax anbefalla,
att den anklagade toges i förvar, om dylikt befanns tillbörligt.1
I början av 1733 anlände hovrättens ovan relaterade beslut
angående Long om fortsatt undervisning genom prästerna. Det är icke
alldeles riktigt att som Westling och Rodén påstå, att denna blev
fruktlös. Den 2 oktober detta år kunde prosten Hörberg tvärtom
sända domkapitlet goda nyheter om Long.2 Hörberg hade
tillsammans med Frosterus och rector scholæ, magister De Roger, flitigt
undervisat Long, som visserligen icke övergivit sina kätterska åsikter
men likväl förmåtts att sedan en tid deltaga i gudstjänsten. I dag,
fortsatte Hörberg, hade han förklarat, att han ville begå nattvarden,
om han fick göra det för Hörberg »och efter innerlig bön gå der til,
när han tyckte sig genom Guds nåd wara der till beredd». Sina andra
villfarelser kunde han dock ej ännu övergiva. Nu ville Hörberg
höra sig för, om Long kunde erhålla nattvarden, oaktat han icke
återkallat sina övriga villfarelser, vidare, om han finge enskilt
kommunicera med prästen i kyrkan, samt slutligen, om Hörberg finge
åtaga sig detta, trots att Long ej hörde till stadsförsamlingen utan
till krigsmanshusförsamlingen.
Vår tid har givetvis en annan mening om de riktiga och
möjliga vägarna att påverka sinnena. Man kan dock icke underlåta
att erkänna den religiösa ansvarskänsla och det själasörjarsinne, som
i detta prosten Hörbergs brev är så påtagligt. Hans uppriktiga glädje
över den vändning han skönjer kommer honom att redan samma
dag skriva till kapitlet. Han ifrågasätter en tredubbel dispens för
att hjälpa den avfällige in på rätt väg.
Domkapitlets svar kom omgående.3 Det andades stor glädje
1 K. M.ts brev till konsistorium i Linköping s/5 1731, original i E X a n:o 11.
Ständernas hemställan av d. 30/4 1731 finnes tryckt i Svenska
riksdagsakter 1719—1800, 3 : i, s. 79—83.
2 Brev i original i E IV n:o 277.
3 Brev dat. 10/10 1733. Kopieboken B I n:o 33.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
