Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Georg Landberg, Carl Gustaf Hammarskjölds brev från kyrkomötet 1868
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
GF.ORG LANDBERG
faller något envis, Stackelberg säger knappast ett ord, Waldenström
kommer med några historier om slarf och dumheter hos presterlige
embetsmän, hvarpå Beckman alltid svarar: »Jag får ännu en gång bedja
dig betänka, min kära W., att det der bevisar ingenting, mer än att det
finnes embetsmän, som ej göra sin pligt. Sådant bör rättas, men ej bör
derföre hela institionen upphäfvas eller omskapas», och dermed låter
W. sig nöja och tiger. I allmänhet är W. mycket beskedlig och
medgörlig och erkänner i de klaraste uttryck, att han i Uppsala begagnade
olämpliga ordasätt. Mot sina motståndare är han synnerligen mild. —
Om prestmötet i Linköping har jag hört omdömen af Evald
Stenhammar1, som fann det misslyckadt. Liljedal2 lärer framförallt gjort fiasco
om ej något ännu värre. Äfven från ett annat håll har jag hört
missnöje med mötet. Redelius3 åter har i bref yttrat sig temligen belåten.
Han berömmer serskilt Östberg.4 Man måste dock taga i beräkning,
att för den ensamt lefvande men intelligente Redelius ett dylikt möte,
hurudant det än vore, måste hafva något intresserande. —- Redelii
bref är gladt. Han har nyss fått en son och yttrar sig derom med en
viss tillbakahållen vekhet. – På kyrkomötet sitter Waldenström
al-deles bakom Sköldebrand.5 Denne säges derföre med omsorg akta sig
för att vända sig om för att ej komma W. ansigte mot ansigte. Ifrig
som W. är säges han vid uppläsandet af motioner ej alltid aktat sig,
att ej papperet kommit i hufvudet på Sköldebrand, aldeles oafsigtligt
förstås. — S-d tyckes förena sig med de högkyrkliga. — Ola Olsson lär
vara ett språkrör för Doktor Bergman i Winslöf.6 Doktor Carlson7
lär vara utpreglad Schartauan och tyckes ej stå i någon beröring med
de andra alfvarliga. Motionerna äfven af otrosmän äro hållna i ordalag
som äro passande för ett kyrkomöte.
Debatten8 var lång och envis. Presterna splittrade sig betydligt
och Beckman teg. Följden blef att hans lekmän i det hela öfvergingo
1 Mötet hölls 19—21 aug. E. Stenhammar var nu fil. d:r, lärov.-adj. i
Linköping. — Sedermera teolog, docent i Uppsala och slutligen kontr.-prost
i Vreta Kloster, f. 1836.
2 P. C. Liljedal, khde i Misterhult, Småland, f. 1803.
3 O. W. Redelius, khde i Marbäck, Småland, f. 1835.
4 J. Östberg, khde i Hjorted, Småland, f. 1811; skriftställare, sskt starkt
intr. för missionen. Jfr Sundkler, a. a. s. 431, o. Link. st. herdam. 4, s. 96 ff.
5 K. E. Sköldebrand, frih., landsh., Kalmar, f. 1807.
6 C. A. Bergman, Med. och Fil. D:r, prost och kyrkoherde i Winslöf, Skåne,
f. 1800.
7 Måste, trots stavningen, avse J. A. Carlsson, provinsialläkare i
Kungsbacka, f. 1815.
8 Det följande är tillskrivet ovanför överskriften och är sannolikt att
betrakta som en avslutning gjord senare, ev. den 16 sept., sedan den i början av
brevet väntade debatten om prebendepastoraten ägt rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>