Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Georg Landberg, Carl Gustaf Hammarskjölds brev från kyrkomötet 1868
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
igo GEORG LANDBERG
(Westerås st)1 tycktes mig ytlig, men välment och beskedlig. Hans
yttranden till sina grannar eller i deras närhet lära dock visat föga
af de två sistnämnda egenskaperna. Widén (Hernösand) syntes mig
väl tecknad af Beckman såsom en man med högkyrkliga principer men
mycken praktisk insigt och verklig kärlek till församlingen. Hans
högkyrkliga principer få derigenom föga att betyda vid tillämpningen.
Följden var ock den, att han, som från början slöt sig till de
högkvrk-liga, oupphörligen befann sig i strid med dessa sina bundsförvanter,
för hvilka han mot slutet var synnerligen misshaglig. Härtill bidrog
äfven hans talträngdhet, som onekligen var stor och som uttyddes såsom
»sjelfförtroende». Mig föreföll mannen ärlig och redbar med fasta
öfver-tygelser, som han ville uttala. — Stromberg (Strengnäs st.),
Annerstedts måg, var dock i många fall emanciperad från svärfadren. En
rättfram karl med ett frankt och duktigt väsende, ehuru sannolikt föga
djup serdeles i andeligt afseende. Han var den, som i Wäktaren tog
så förskräckligt illa vid sig öfver Wäktarens kyrkomötestankar. Lyth
(Wisby st.) framträdde föga, men då välmenande. Han räknades till
de moderata och närmade sig något pietisterna. Jag hörde funderingar,
om han ej var en from man. Ruus (Stockholm) uppträdde med
friskhet och talang och gick en sjelfständig väg. Hans tal voro kraftiga,
lediga och originella. Till åsigter lutade han i mycket, ej i allt, åt det
högkyrkliga hållet. Bland de lågkyrkliga är Sondén känd. Hans
redbarhet, sakkunskap och praktiska förstånd skaffade honom ej ringa
inflytande, ehuru hans åsigter ofta voro misshagliga. Aktning tror jag
han åtnjöt från alla håll. Landgren är en mycket klen och oredig
talare, ej alltid praktisk i sina förslag och dessutom mycket misshaglig.
Beckman utvecklade stor förmåga vid de enskilta sammanträdena i
sitt hem, mindre i de offentliga. Hans Hegelianska framställningssätt
samt hans benägenhet att se alla sidorna af en sak betaga hans tal skenet
af bestämdhet och kraft och häraf visste de högkyrkliga att mästerligen
begagna sig. —
Af lekmännen väntade man stora ting af Grefve Hamilton; men i
det offentliga framträdde han föga, vanligtvis i formfrågor. I
lagutskottet har man sagt mig, att han ej heller utvecklade stor förmåga. Jag
har läst i en tidning, att han skulle haft så stort inflytande både öfver
pietisterna och de högkyrkliga. Detta är nästan bestämdt osanning
hvad de förra beträffar, sannolikt äfven i afseende på de sednare. Jag
hörde eller såg aldrig något i den vägen. I sitt uppträdande var han
medlande med en viss lutning åt Christendomsvänlighet. Bland dem,
som hade namn att vara alfvarligt sinnade, var Doktor Carlson2
alde-les tyst, han tycktes ej heller stå i beröring med de öfriga utan höll sig
såsom en äkta Schartauan för sig. Jag tror han röstade med de
högkyrkliga. Liedholm, tillgängligare och talförare, höll äfven gerna med
1 A. Eurén, teol. d:r, prost, Söderbärke, Västerås st., f. 1803.
2 Jfr ovan s. 194, not 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
