Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Nat. Fransén, Nya Testamentet på svenska 1526—1541 (Prof. Natan Lindqvist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2o8
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
uttrycker det, finner han i den omständigheten, att Snel »skrev sitt
namn på holländskt sätt med ett 1». Detta uttalande är för en språkman
fullständigt obegripligt. Man måste därav draga den slutsatsen, att
lågtyskan i motsats till holländskan dubbeltecknade långt l i slutet av
ord. Så är emellertid ingalunda fallet. Även om växlande skrivningar
kunna förekomma, är den allmänna regeln, att lågtyska ord enkelteckna
lång konsonant i slutljud men dubbelteckna den mellan vokaler, t. ex.
Snel, men Snelle. Stavningen av Johan Snels namn tycks också i
huvudsak följa denna regel, t. ex. Snel (jämte Snell!) i svenska och danska tryck,
men däremot Johannes Snelle de Emeke i matrikeln vid Rostocks
universitet 1481 — där Snel anses ha studerat — och Johannes Snelle i Stettins
borgarbok 1496.1 Franséns argumentering för Johan Snels holländska
börd innebär också en påfallande motsägelse mot andra av författaren
godtagna premisser i bevisningen om Snels verksamhet. Således
accepterar han B. Claussens och I. Collijns identifiering av den ovannämnde
Johannes Snelle de Emeke med vår boktryckare, eftersom detta styrker
hypotesen om Snels förbindelse med brödratryckeriet i Rostock, men han
förbiser härvid, att de Emeke betyder »från Einbeck» (i Hannover).
Då Fransén som argument för Joh. Snels nederländska påbrå använder
dennes presumerade utbildning i sistnämnda tryckeri, där enl. förf.
ett starkt holländskt inflytande gjort sig gällande, så närmar sig detta
väl mycket en circulus vitiosus. I varje fall är argumentet värdelöst
för bestämmandet av Snels nationalitet. Frågan om Snels nederländska
börd är, som Fransén själv framhåller, blott av sekundär betydelse,
men saken har här tagits upp till belysning av hans metod och
argumen-teringssätt.
Av bibelöversättningarna är det framför allt de lågtyska tryckta
Kölnerbiblarna, som enligt författaren äro representativa för
brödra-kulturens och Weidesheimskongregationens nyvinningar inom
bibelforskningens och bibeltolkningens områden. I sin motivering härför
hänvisar han främst till dessa biblars illustrationsmaterial, bildserier
ur bibelhistorien, vilka utgjorde ett medel i devotio moderna’s religiösa
folkupplysningssträvan. Även här rör sig Fransén ganska mycket med
allmänna resonemang och går icke in på någon detaljundersökning.
Det av honom reproducerade bildmaterialet diskuteras icke närmare
utan förekommer ganska oförmedlat i framställningen. Detta är dock
en synnerligen viktig punkt, ty det är just enligt författaren dessa
biblar, främst den av 1478, som jämte framför allt Halberstadtbibeln av
år 1522 utgöra viktiga källor till Nya Testamentet 1526. I vilket
förhållande Kölnerbiblarna och Halberstadtbibeln stå till varandra,
omnämner icke författaren.
I det sista kapitlet, betitlat Thet Nyia Testamentet2 på Swensko
1526, kommer författaren in på sitt huvudämne, denna urkunds över-
1 Se Collijn, a. a. s. 18 och 20.
2 Felaktigt för Testamentit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
