Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Gunnar Brandt, Dop och nattvard i svensk predikan intill mitten av 1800-talet (Doc. Ruben Josefson) - Hjalmar Brenel, Etiska motiv i Henrik Ibsens dramatiska diktning (Doc. Gunnar Tideström)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2o8
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
givna storheter, som sedan hanteras på olika sätt i de skilda riktningarnas
förkunnelse. I själva verket förhåller det sig så, att icke blott relationen
mellan objektivt och subjektivt bestämmes olika, utan skiljelinjen går
även i uppfattningen av såväl det objektiva som det subjektiva. Trots
förf:s uttalade strävan efter en material homiletik får det hela en mycket
formal natur, då förf. stannar vid relationen mellan objektivt och
subjektivt i sakramentsförkunnelsen och ej för analysen djupare, så att det
blir klart att denna relation bestämmes olika, emedan de båda polerna
i relationen äro olika uppfattade.
En detalj granskning skulle kunna påpeka några smärre fel och
inadvertenser. De skulle dock icke bli många. Avhandlingens brister
sammanhänga med osäkerheten i metoden och i bestämmandet av
uppgiften. Dess styrka ligger i den exakta tillförlitligheten.
Ruben Josef son.
Hjalmar Brenel, Etiska motiv i Henrik Ibsens dramatiska
diktning. Akademisk avhandling. Uppsala. Stockholm 1941.
Diakonistyrelsens förlag. 320 s. Kr. 6: —.
Man gör sig knappast skyldig till någon överdrift, om man säger,
att Henrik Ibsens författarskap för många människor haft en
livsavgörande betydelse. Hans skoningslösa blottläggande av individuella
och samhälleliga fel — själviskhet, maktlystnad, feghet och
förljugenhet — och hans obönhörliga krav på ärlighet, helhet och konsekvens
ha framförts med sådan styrka, att han ibland — även från teologiskt
håll — kunnat hänföras till mänsklighetens allra största väckelse- och
botpredikanter. Men har hans inflytande varit sådant, att det kunnat
betraktas enbart med glädje ur kristen synpunkt? Överensstämmer
hans etiska uppfattning med kristendomens? Olaf Holm, som
författat en av de tidigaste teologiska undersökningarna om Ibsen, har
besvarat dessa frågor nekande, vilket märks redan av titeln på hans verk:
Kristus eller Ibsen? Den danske prästen A. Schack har gjort gällande,
att Ibsen, som ju ansett sitt kall vara att fråga, inte att svara, saknat
en livsåskådning i egentlig mening, en personlig övertygelse om livets
mening, och att den moraliska betydelsen av hans verk berott på etiska
idéer, som han lånat från annat håll men själv inte tillägnat sig eller
ens helt förstått. En av de centralaste tankegångarna hos Ibsen har
tolkats rätt olika. Under det att vissa forskare ha menat, att kravet
på att »være sig selv» för Ibsen var liktydigt med ett krav att hörsamma
den gudomliga vilja, som talar i samvetet, ha andra ansett, att »være
sig selv»-tanken är en individualismens princip, som bortser från
personlighetslivets innehåll.
Hjalmar Brenel har i inledningen till sin avhandling sammanställt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
