Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Hjalmar Brenel, Etiska motiv i Henrik Ibsens dramatiska diktning (Doc. Gunnar Tideström)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2o8
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
fattade analyser av de skildrade personernas föreställningar om de
makter, som ingripa i människornas liv, synes vara av föga intresse,
om man inte från dessa analyser söker tränga fram till Ibsens egna
religiösa problem under olika skeden av hans liv eller åtminstone mera
än vad som i avhandlingen faktiskt skett lyckas påvisa betydelsefulla
tendenser i skildringen.
Undersökningens båda följande kapitel behandla två ytterst
intressanta problemkomplex: antitesen auktoritet — frihet och begreppet
»være sig selv». (Det förra kapitlet hade kanske blivit klarare, om det
fått till rubrik »Tvång — frihet» och något ändrats i överensstämmelse
härmed.) Båda rymma värdefulla iakttagelser och sammanställningar.
Likväl har recensenten vid läsningen av dem mera än eljest känt
saknaden efter genetiska och idéhistoriska perspektiv. Sådana kunna inte
krävas som självändamål i en avhandling av denna art, men den
erfarenheten besannar sig här som så ofta annars, att ett litterärt motivs
innebörd inte alltid kan fullt förstås, om det betraktas fristående från
den idéhistoriska bakgrunden. Ibsendramernas diskussioner om
frihet och nödvändighet vinna i klarhet, om de sammanställas med vissa
tankegångar i romantisk filosofi och nyare naturvetenskaplig
determina-tionsuppfattning. Och »være sig selv»-problemet, som ju ingalunda var
upptäckt av Ibsen, har en lång och intressant förhistoria. Det
förefaller, som om förf. skulle knyta litet för moderna associationer till
Ibsens uttryck »selvet». Förf. har fått mycket fruktbärande synpunkter
från den adlerska psykologien, men vid analysen av Brand ha de,
såvitt recensenten förstår, lett till en alltför ensidig tolkning, som inte
helt träffar Ibsens mening. Annars äro förf:s analyser oftast mycket
välgjorda och ibland skarpsinniga, och det ligger ett imponerande
arbete bakom förf:s val av belysande Ibsencitat såsom belägg. En ganska
stor del av den rika Ibsen-litteraturen vanprydes eljest av mera på fri
hand gjorda tolkningar och framkastade teser.
Undersökningen avslutas med en sammanfattande framställning av
förhållandet mellan Ibsens själsskildring och kristen
människouppfattning. Förf. har lyckligen undgått den nära till hands liggande
frestelsen att göra skalden mera kristen än han i själva verket är.
Boken kommer säkert att få betydelse även utanför teologernas
led. Recensenten vet knappast något arbete i den tidigare forskningen,
med vars tillhjälp man så snabbt och säkert kan följa vissa väsentliga
problem och tankegångar genom Ibsens hela dramatiska författarskap.
Och genom sitt ämnesval är ju avhandlingen också ett av de många
bevisen på den nordiska kulturgemenskap, som i dessa dagar är vår tröst
och grundvalen för vår framtidstro.
Gunnar Tideström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
