Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Hjalmar Holmquist, Handbok i svensk kyrkohistoria, III (Utgivaren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2o8 GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
Hjalmar Holmquist, Handbok i svensk kyrkohistoria, del III. Från
romantiken till världskriget jämte grunddragen av det övriga
Nordens kyrkohistoria. Sthm 1941. Diakonistyrelsens förlag.
266 s. Kr. 9: —, inb. kr. 11: —.
Att skriva goda och verkligt användbara handböcker i historia är
ingen lätt sak. Först kräves grundliga specialundersökningar, som kunna
bilda pålitligt underlag. Vidare kräves en klar och fast urvalsprincip,
så att framställningen icke flyter ut eller knappas in på ett oformligt
och slumpartat sätt. Sedan gäller det grupperingen av stoffet, den ofta
svåra periodiseringen och kapitelrubriceringen, uppgifter som måste
lösas med tanke på att skapa överblick och klarhet. Slutligen återstår
den viktiga omständigheten att genom en levande framställningskonst
göra boken läsbar. Hj. Holmquist har flera goda förutsättningar som
författare av kyrkohistoriska läroböcker, vilket han visat i tidigare arbeten.
Med tredje delen av Handbok i svensk kyrkohistoria har Holmquist
fullbordat behandlingen av tiden från 1521 till våra dagar. Nu återstår
första delen, som alltså kommer att behandla missionstiden och
medeltiden. Del 11 anmäldes i förra årgången av denna årsskrift. Nu
föreliggande tredje del börjar med 1840-talet, och sedan följa jämna
tioårsperioder. Det hade varit praktiskt, att förf. sammanfört »den nya tiden
efter 1809», vilken har sin första del såsom avslutning i del II, till den nu
föreliggande tredje delen, som ägnas 1800-talet. I fråga om
periodiseringen följas i båda de nu färdiga delarna konungalängderna tämligen
troget, vilket dock i flesta fall också är motiverat av inre skäl. I fråga om
1800-talet är detta mindre tydligt.
Förf. har indelat tiden i två huvudperioder! Den första är Oscar I:s
och Karl XV:s tid, omkring 1840—1870 och rubriceras »liberalism,
ny-evangelism och nyortodoxi», vilket bra täcker de karakteristiska dragen
i detta skede. Den andra perioden är Oscar II:s och Gustaf V:s tid,
»från representationsreformen till världskriget», med underrubriken
»sekularisering, frikyrkobildning och kyrklig förnyelse». Även detta passar
väl in på perioden. Däremot står man frågande., när fyrtiotalet ensamt
får beteckningen »Liberalismens årtionde», ty det finns senare decennier,
som i högre grad än fyrtiotalet gör skäl för denna benämning.
I fråga om urval och omdömen kunna meningarna vara delade, som
naturligt är, och här skall saken icke utförligt behandlas. Både
nyläse-riet, nykterhetssaken och liberalismen kunde ha fått en allsidigare
belysning. I fråga om termen »statskyrkan» (s. 21) är det utan tvivel så,
att den i hög grad aktualiserades efter den Skotska frikyrkans tillkomst
1843, men uttrycket statskyrkan hade icke då en nedsättande innebörd
utan användes vid mitten av 1800-talet av teologer och kyrkomän
snarast för att utmärka kyrkans stora betydelse och höga ställning. — Att
Gerhard Gerhardsson fann stöd även hos Schartau för sin
gammalpietistiska åskådning, kan icke motivera talet om »en betvdande avläggare av
16-41 265. Kyrkokist. Årsskrift 1941.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
