Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erik Berggren, Jacob Boëthius och hans opposition mot det karolinska enväldet - 2. Läraretiden i Västerås 1681—92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JACOB BOËTHIUS OCH HANS OPPOSITION
2 5
tionsövningarna på gymnasiet. Detta var ju två områden av
pedagogiken, som lågo Boëthius särskilt varmt om hjärtat. Dessutom
var det några flagranta fall av biskoplig efterlåtenhet i stiftets
skötsel, som han påtalat. Så hade striden om Aroselius’ lektorat
dragit med sig en anklagelse mot eforus och domkapitel för deras
allmänna efterlåtenhet. Kungl. Maj:ts utslag av 11 mars 1691 blev
såtillvida en framgång för Boëthius, som domkapitlet fick några
»Kongl. Maj:ts underdånigste påminnelser» att rätta sig efter
kyrko-och skolordningens föreskrifter. Boëthius själv skulle göra avbön
för »sine hårda och oanständiga beskyllningar» mot biskop och
domkapitel. Han gjorde sin avbön i konsistoriet, och parterna förliktes
högtidligen.
Av påminnelserna till domkapitlet framgår att Kungl. Maj:t
insett, att det legat något i Boëthius’ anklagelser; kanske har man
också på andra vägar gjort sig underrättad om deras berättigande.1
I annat fall skulle man ju knappast haft anledning till några
förmaningar. Vad den ursprungliga tvistefrågan angår, Aroselius
kan-ditatur till lektoratet, så har Boëthius’ strävan att hindra hans
utnämning krönts med framgång, i det en annan, en äldre lektor
G. Holstenius, utsågs till platsen.2
Vid ett slutomdöme om denna strid måste man beakta Boëthius’
styrka i sak. Han visar en ihållighet och envishet i striden, som
åtminstone till en del kan förklaras av hans nit för sitt kall och
ämbete. Men man måste likaså erkänna, att han visat prov på ett
olyckligt karaktärsdrag, en uppbrusande häftighet, som klädde sig
i mindre vackra uttryck. Men icke heller motparten synes ha
sparat på hårda ord. Man var väl f. ö. ej så välpolerad i 1600-talets
Sverige, när det gällde språket i det personliga umgänget. Det
går dock icke att komma ifrån, att Boëthius förgått sig, vilket han
också, som vi sett, upprepade gånger erkände. Men den sista
avbönen, den som avslutade striden om lektoratet, kom dock ej förrän
Kungl. Maj:t på sätt och vis givit honom rätt i sak och
tillrättavisat domkapitlet. Då kunde han ödmjuka sig, det gällde ju då
1 Om biskop Carlsson och hans verksamhet som eforus se R. Holm i Sv.
biogr, lex., 7, art. Carlsson, Carl, s. 566: »Vad särskilt Västeråsgymnasiet angår
var säkert den anklagelse för slapphet och slentrian i undervisningen, som 1689
framställdes av J. Boëthius icke alldeles ogrundad.»
t pETTERSson, a. a., s. 17 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
