Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erik Berggren, Jacob Boëthius och hans opposition mot det karolinska enväldet - 3. Boëthius som prost i Mora 1693—97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JACOB BOËTHIUS OCH HANS OPPOSITION
2 5
Det låg nära till hands för 1600-talets människor att i alla
sådana olyckor se den gudomliga Nemesis, den stränge Gudens
vredgade hämnd för folkets syndiga leverne. Man levde ju helt i det
Gamla testamentets föreställningsvärld. Den s. k.
deuteronomis-tiska historieuppfattningen härskade. Dess schema för världens
gång var enkelt: de yttre hemsökelserna voro Guds straff för folkets
synder; genom bättring och omvändelse till ett liv efter Guds
genom profeterna förkunnade vilja gick vägen till olyckornas
avvändande och lyckligt liv.
Boëthius gick dock icke bara till rätta med sin församling och
prästerna i sitt kontrakt1, han gick också till rätta med sig själv
och intensifierade sina dagliga andaktsövningar.2 Och mot sig själv
var han ingalunda mindre sträng än mot andra. Det som stred mot
samvetet, ville han utrensa och undvika till varje pris. Med sin
skrupulösa läggning var han ingen kompromissernas man. Till sin
egen olycka hade han dock 1697 kompromissat i en viktig
angelägenhet. Det gällde eden på den nya kyrkoordningen, som nu vid
Karl XII:s trontillträde skulle avges på nytt. Då 1686 års kyrkolag
första gången skickades ut för att beedigas av prästerskapet i
Västerås’ stift, hade Boëthius i själva verket nekat att utan förbehåll
gå denna ed. Han berättar om sitt uppträdande på prästmötet i
Västerås 1687, »då jag icke allenast publice protesterade, så wäl
som de flere andre det, jag intet med annor wilkor, wille eller kunde
förswärja mig till Kongl. Maj:ts kyrkolag eller andra människliga
stadgar ok förordningar, än så wida de uti Guds allra heligaste ord
innefattade ok fast grundade äro —–».3 Han tycks emellertid
med detta förbehåll ha gått eden muntligen. Men det gällde också
att insända ett skriftligt exemplar av eden till Kungl, kansliet och
där hade Boëthius tydligt gjort det förbehåll, som framgår av nyss
citerade ord. Men biskopen i stiftet hade nekat att mottaga ett på
dylikt sätt »limiterat» edsformulär, och sålunda hade Boëthius i
själva verket aldrig skriftligen betygat, att han accepterat
kyrkoordningen. Men nu 1697, då eden krävdes till den nye konungen,
hade Boëthius frånträtt sin tidigare rigorösa ståndpunkt och
inskickat edsformuläret utan förbehåll. Han hade försvarat sig med,
1 Se brev av 29 juni 1697 till prästerna, Manuscripta Boëthiana 4.
2 Syndabekännelsen, s. 35 ff.
3 Ibdm, s. 22 verso f.
2—42631. Kyrkohist. Årsskrift 1942.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
