- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Fyrtioandra årgången, 1942 /
18

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erik Berggren, Jacob Boëthius och hans opposition mot det karolinska enväldet - 3. Boëthius som prost i Mora 1693—97

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5-2

ERIK BERGGREN

att han antog, att kyrkolagen överensstämde med Skriften, då det
ju varit den kristlige konungens intention, att den så skulle göra.
Den utgav sig ju f. ö. själv för att göra det. Och vidare hade han
genom att vägra sin ed kunnat oroa den unge konungen, och det
ville han ingalunda göra. Dessa skäl förefalla egendomliga i
betraktande av hans tidigare envisa nekande att gå eden. Man måste
väl antaga, att han känt innehållet i kyrkolagen och därför tidigare
vägrat sin ed. Troligen har hans rojalism, som är väl betygad, hans
omtanke om den unge konungen, drivit honom att ge efter.

Men kompromissen med det ömtåliga samvetet skulle snart på
ett våldsamt sätt suddas ut. Boëthius berättar, att han strax efter
edens avläggande kommit att i oktober av en händelse läsa 1693
års riksdagsbeslut. Han fann däri meningar, som helt stredo mot
Guds ord. Vid ett noggrannare studium av kyrkoordningen fann
han också där »några mörka med Guds ord och wår tros enlighet
sätt (sic!) intet wäl sammanstämmande rum». Han berättar själv
om sin reaktion vid denna upptäckt: »ty blef jag ganska illa tilfreds
ok mit samwet begynte då agga mig, at jag så owarligen ok
obe-tänksamligen bemt nya kyrkoordningsed gjordt ok särdeles nu
nyligen utan exception densamma til den unge konungen afsändt
hade.–Blef således efter böner ok fasta samt Guds ords flitiga
betraktande i flera dagar föranlåten i Herrans Namn at andraga
be-mälte mörka ok stridiga rum.» På annat ställe berättar han
expressivt om sin själs kamp under denna avgörelsens tid: »Jag
bekänner, at iag i förstone af mennisklig swaghet ok kiötzlig fruchtan för
menniskor, och alt det iag wäl såg för ut mig förestå at lida mycket,
stretade emot och intet wille åtlyda samwetet och Guds andes
in-gifning, som mig dref at straffa det iag nu straffat har: lag gret
bad och sökte allehande undanflychter på någre dagar; men det war
då alt som David talar: såsom ett mord i min been, och det
brinnande helfetit syntes lika som öpet för mit förstånds ögon––».1

Han rådgjorde med två av sina kolleger, muntligen med
kyrkoherden i Falun, Olof Ekman2, och skriftligen med prosten i
Hedemora, Gabriel Holstenius. De vore honom »något emoth», i synner-

1 Boëthius’ exceptio (Manuscripta Boëthiana, 6).

2 Den bekante författaren av Siönöds-Löffte (1680). Boëthius berättar
i brev av den 10 nov. 1697 om resan till Falun: »jag tänker nu i Herrans namn,
morgon Gudh wil, resa til Falun för et mycket, ja mer än mycket angeläget

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:11:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1942/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free