Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erik Berggren, Jacob Boëthius och hans opposition mot det karolinska enväldet - 4. Högmålsprocessen mot Boëthius 1697
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5-2
ERIK BERGGREN
ena, den till ärkebiskopen, blivit bevarad och blott i avskrift.1
Beträffande den förstas innehåll ha vi därför att sluta indirekt av
Sternells inlagor till rätten och Boethius’ svar på dessa.2
Sternells s. k. anklagelselibell av den 23 december 1697 inledes med
ett fördömande i största allmänhet av den som vågar sätta sig upp
mot Kungl. Maj:ts »obeskränkta» myndighet »aldraminst vore det
att vänta af en prest», som borde föregå andra med gott exempel,
då han ju är särskilt undervisad av Gud om undersåtars plikt mot
överheten. Men Boëthius har nu begått en sådan fast otrolig
förbrytelse, då han i sin supplik till Kungl. Maj:t framhållit, att han i
riksdagsbeslutet 1693 funnit ställen, som äro anstötliga för den
kristna tron och Guds ord och som »kunna så wäl förarga Hans Kgl.
Maj:t, som mången annan Christen Siäl». Han har nu anhållit hos
Kungl. Maj:t, att denne ville låta de nu församlade ständerna
förklara sig över dessa ställen. Och om man frågar, med vilken rätt
Boëthius tagit sig för att andraga detta, svarar han, att han gjort
det med den rätt, som tillkommer varje kristen, att försvara Guds
namns ära och enligt den undersåtliga eden, som bjuder att Kungl.
Maj:ts och fäderneslandets ära skola befordras.
Härefter ingår Sternell på en detaljerad redogörelse för
Boëthius’ anmärkningar. Beträffande den punkt i 1693 års
riksdagsbeslut, som angår »hans Kongl. Majstz höga macht och wälde»,
frågar Boëthius, om ständerna »äro aldeles försäkrade derom, at
samma ord således utan Guds förtörnelse ställas kunna, och af hwad
grund Ständerna tilltro sig så absolute simpelt och utan exception
kunna säja det konungen ingen på Jorden är för des actioner
re-sponsabel utan har macht efter sig egit behag och som en christelig
konung at styra och regera sit rike». Boëthius menar nu, att det ej
anstår människor att tala på annat sätt om konungens makt än
som är förenligt med Guds ord. Orden »efter egit behag och som en
christelig konung» synas varken överensstämma sinsemellan eller
med Guds ord. Han frågar vidare, hur ständerna som grund för
rikets välfärd kunna »sätta straxt bredwid och jemte Guds tilhjelp»
1 Handskriftens sign. N. 50. Jfr Pettersson, s. 26, noten, som upplyser,
att originalen brändes och att inga avskrifter kunnat återfinnas.
2 Handlingarna i målet finnas i avskrift i Manuscripta Boëthiana, 6, i
N. 1996 och i andra samlingar. Jfr Pettersson, a. a., som har utförliga
referat av dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
