Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erik Berggren, Jacob Boëthius och hans opposition mot det karolinska enväldet - 4. Högmålsprocessen mot Boëthius 1697
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JACOB BOËTHIUS OCH HANS OPPOSITION
2 5
räddhoga oc stor wyrdnat för Höga öfwerheten».––Kanske
var räddhågan särskilt intensiv på grund av stundens allvar! Dessa
brev, som ankommit redan i januari men först sent kommit under
Boethius’ ögon1, ge honom nu anledning att på nytt i en längre
skrivelse göra reda för skälen till sitt uppträdande.
Förutom dessa skriftliga diskussioner förekommo givetvis också
muntliga förhandlingar inför rätta. Påtryckningar för att få den
besvärlige prästen att taga tillbaka sina anmärkningar ha icke
saknats. Även representanter för huvudstadens clerus ha säkerligen
på anmodan från högre ort besökt Boëthius, där han under
rann-sakningstiden satt i vaktmästarkammaren på gamla slottet. Så
berättas, att d:r Viraenius skall ha infunnit sig i fängelset, uppmanat
Boëthius att återkalla sina skrifter och framhållit, att det dock vore
nödvändigt, att man något lämpade sig efter tiden. Härpå skall
Boëthius ha givit ett skarpt svar, som man med kännedom om hans
uppträdande i övrigt ej har anledning att betvivla: Det var just
anledningen till fosterlandets olyckor, att de som var präster och
prästers förmän rättade sig efter tiden och lät allt ha sin gång.
Boëthius skulle i varje fall akta sig att följa dem, som så gjorde.
Den 12 och 13 juli var Boëthius kallad inför hovrätten, och man
försökte nu för sista gången att få honom att återkalla. Då detta
misslyckades, var man tvungen att låta saken ha sin gång och döma
den halstarrige. Domen är daterad den 28 juli 1698. Boëthius
dömdes som upprorsmakare, vilken med skrifter och brev »gjort
Konungen orätt och der jämte talat, det Konungens och des Råds,
Ständers och Ministrers heeder och ähra angår» enligt 8:e kap.
högmålsbalken och 2:a kap. konungabalken att »mista jord, gods
och liif»; därjämte skulle hans skrifter av bödeln offentligen
brännas.
Den 3 augusti avsattes Boëthius tillika från prästämbetet av
Stockholms stads konsistorium. Här behandlade man honom med
all välvilja i övrigt och sökte finna en möjlighet till att utverka hans
benådning. Alla försök måste dock uppges på grund av Boëthius’
orubblighet.2 Det berättas, att, när han kom ut från detta konsisto-
1 Se Sternells relation av 16 febr. och Boethius’ därtill anslutna förklaringar
i N. 1996. Jfr Nordische Sammlungen, 1, s. 121 ff.
1 Sv. biogr, lex., 5, s. 127. Jfr Loenbom, a. a., s. 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
