Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erik Berggren, Jacob Boëthius och hans opposition mot det karolinska enväldet - 6. Oppositionens karaktär, dess tids- och idéhistoriska sammanhang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JACOB BOËTHIUS OCH HANS OPPOSITION
2 5
utan wederbörlig christelig frihet, som war man wet, nu äro och dhe
aflagde, se 1697 Riksdags beslut.»1 Till detta möte, som skulle
representera den rätta kristna andan och förståndet, är det Boëthius
ideligen vädjar för att få en rättvis och sakkunnig behandling av sitt
mål. Det är också på detta möte, som en allmän bot och bättring
för hela folket skall beslutas, så att Gud skall bevekas och avvända
de straff, han hemsökt land och folk med, på grund av de styrandes
ogudaktiga lagar, förordningar och handlingar, enkannerligen
konungamaktens självhärliga deklarationer.
Denna Boëthius’ samhällssyn bör ses i sammanhang med hans
åsikt om kyrkostyrelsen. Troligen har hans opposition mot
enväldet först väckts genom kyrkolagen av 1686 med dess höga anspråk
från konungens sida. Vi ha redan tagit del av Boëthius’ egen
berättelse om de betänkligheter, han länge hyst mot kyrkolagen.
Sannolikt har man att tänka sig utvecklingen av Boëthius’ åskådning
så, att han genast insett det okristliga i kungens makt över kyrkan
och därefter förts in på en kritik av enväldet i allmänhet och
utbildat den här relaterade teokratiska samhällssynen. Säkert är att
hans anfall på enväldet får sin specifika accent och heliga
förbittring just på grund av hans förtrytelse över kungens maktanspråk
över kyrkan. Härav t. ex. uttrycken om riket som ett påvedöme
och konungen som Antikrist. Hans angrepp på cæsareopapismen
får gärna en apokalyptisk färg. Den är ett »vilddjurets» påfund.
Och man får även veta, vem som närmast åsyftas med denna term
från Uppenbarelseboken. Vilddjurets tal 666 motsvaras i själva
verket av talvärdet i Ludvig XIV:s namn!2 Ludvig XIV är för Boëthius
den nye Nero, som med sin enväldiga styrelse även förföljer kyrkan.
Hugenotternas öden ha väl även här uppe i Norden väckt harm vid
denna tid, men den djupaste orsaken till Ludvig XIV:s fördärvlighet
var tydligen, att han betraktades som upphovsman till
suveränitetsläran, detta »franseuske» väsende.
Det antikristliga i konungens enväldiga makt över kyrkan
framgår ju egentligen av det redan anförda. Framför allt framhåller
Boëthius i denna del av sin opposition, att Kristus är närvarande
i sin församling, denna är Kristi kropp, hans tempel etc. Kristus
kallas också församlingens huvud enl. 1 Kor. 12. Det framgår nu
1 Förklaringen över domen, punkt 7 slutet.
2 Thes XXXIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
