Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erik Berggren, Jacob Boëthius och hans opposition mot det karolinska enväldet - 6. Oppositionens karaktär, dess tids- och idéhistoriska sammanhang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5-2
ERIK BERGGREN
av Skriften, att den kristna församlingen efter Guds vilja insatt sina
lärare och »opsynsmän». Den har härvid handlat i Kristi anda och
på hans uppdrag. Det är endast församlingen, som har denna
befogenhet på grund av Kristi inneboende i den. Därav inses, vilken
synd konungen begår, då han av egen maktfullkomlighet sätter sig
i spetsen för församlingen, som dess huvud i stället för Kristus och
godtyckligt utser kyrkans ämbetshavare. Detta är just Antikrists
art och tillvägagångssätt. I stället framställs det inbördes
förtroendeförhållandet mellan lärare och åhörare som idealet för styrelsen.
Att märka är att konungen räknas till de främsta åhörarna! Lärare
och åhörare höra samman i den kristna församlingen. Inga lagar för
kyrkan böra stiftas utan gemensam och fri överenskommelse mellan
dem, för att icke enheten hos kyrkan och de heligas gemenskap skall
upplösas.1 Men lärarnas dominerande roll är klar: de skola lära och
visa Herrens vägar, åhörarna ha att rätt välja mellan dem och följa
de meddelade anvisningarna. Det prästerliga eller konungsliga
ämbetet angår ej alla i gemen, säger Boëthius, utan »opsynsmännerna
och föreståndarna förnämbligast, hwilka Guds ande–– hafwer
sat til Biskopar eller insynsmän at regera Guds försambling: därnäst
kommer däd och alla Christna Bröder i församblingen till, hwilka
intet böra uti wichtigare sakers afgörande utslutas ifrån witnande oc
dömande oc kyrkioregementet, så wida de äro til sin manliga ålder
oc mogenhet i Christendomen komne».2 Det är således även här
samma egendomliga blandning av aristokrati och demokrati, som vi
tidigare mött när det gällde det nationella mötets sammansättning.
I själva verket är det ju fråga om samma församling, som skall ha
högsta myndighet både över den politiska och kyrkliga styrelsen.
Konungens makt och befogenhet blir inskränkt närmast till att vara
en slags polisvakt över att dessa gudomliga ordningar efterlevas.
Han blir så tjänare åt dessa lagar och icke deras herre.
Varifrån har Boëthius nu hämtat sina idéer om stats- och
kyrkostyrelsen? Enligt sin egen framställning stöder han sig, som vi sett,
på Skriften och Guds ord men också på kyrkans lärare. Han nämner
bl. a. Luther, Chemnitz och Johan Gerhard.
I fråga om striden för kyrkans självständighet gentemot
statsmakten synes han stå inställd i den svenska tradition, som daterar
sig från reformationens dagar. I uttalandet om sin första betänk-
1 Thes IX. 2 Om församlingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
