Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erik Berggren, Jacob Boëthius och hans opposition mot det karolinska enväldet - 6. Oppositionens karaktär, dess tids- och idéhistoriska sammanhang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5-2
ERIK BERGGREN
och N. T. Ja, i Israel tog konungen sin regementsform av prästerna
och skulle därefter sitt regemente ställa, säger han. Rudbeckius
citerar Malaki: »labia Sacerdotis custodient Sciantiam et legem requirent
(reges) ex ore eius».1 I N. T. har Kristus givit denna myndighet åt
sina apostlar och deras efterföljare, biskopar och präster.1 Detta är
ju exakt Boethius’ argumentation. Även Boëthius’ tal om ett
nationellt möte finns hos Rudbeckius. Denne menar därmed t. ex. Uppsala
möte. Liknande nationella koncilier böra av konungen
sammankallas, »så offta som Guds Församblings höga nödh och lägenhet thet
kräfwer». Församlingens krav är avgörande för mötets
sammankallande, mötet självt är församlingens representation,
överensstämmelsen med Boëthius är ej heller på denna punkt att ta miste
på, fastän detta möte hos honom har fått vidgade funktioner och
även är tänkt som ersättande den politiska representationen. Man
kunde här fortsätta att påpeka överensstämmelser i enskildheterna.
Det anförda må vara nog för att tillåta oss framhålla det sannolika
i att Boëthius verkligen känt till Rudbeckius’ inlaga eller kanske
rentav läst den. Man bestyrkes i detta antagande, då man erfar,
att en kollektion av Rudbeckius’ egenhändiga manuskript rörande
consistorium generale, bland dem den här berörda stora inlagan 1624,
tydligen gått i arv till Rudbeckius’ ättlingar. Den fanns vid Boëthius’
framträdande hos prosten Olof Kalsenius i Söderbärke, som var måg
till Johannes Rudbeckius’ son.2 Handlingarna ha tydligen
förvarats som en slags släktklenod, som ett dyrbart minne från en modig
anfader och en stoltare kyrka. Sannolikheten talar för att Boëthius
sett dessa handlingar, som funnos hos hans egna släktingar.
Om man på denna punkt måste stanna för sannolikhetsskäl, är
man likväl på den fasta bevisningens grund, när man konstaterar
Boëthius’ beroende av en annan myndig representant för kyrkans
självständighet, nämligen Johannes Canuti Lenæus. På flera
ställen citerar Boëthius denne i sina skrifter.3 Det är Lenæus’ skrift,
1 Ibdm, s. 100.
2 Se härom H. Cnattingius, Den centrala kyrkostyrelsen i Sverige
1611—-36, s. 298 f. Jfr s. 329, där det framhålles, att Rudbeckius’ inlaga finns i
original i den omtalade kollektionen.
3 Boëthius citerar Lenæus i Theses (Manuscripta Boëthiana, 4, Thes XII,
marginalen, skrivet med annat bläck och tydligen ditsatt efteråt, då Boëthius
hade tillgång till Lenæus skrift, vilket han icke hade då han författade Theses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
