Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erik Berggren, Jacob Boëthius och hans opposition mot det karolinska enväldet - 7. Boëthius’ andliga utveckling och omvändelse. Hans förbindelser med pietismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5-2
ERIK BERGGREN
att han inte långt tidigare påpekat det syndiga i envåldsmaktens
anspråk!
Boëthius’ omvändelse med dess överlåtelse och förtröstan på
Guds nåd allena efter en våldsam botkamp låter sig mycket väl
förklara av hans egen utveckling. Men den subjektiva religiositet,
som den innebär, liksom hans synpunkt på rättfärdiggörelsen och
helgelsen, gör att man gärna frågar sig, om han ej stod i kontakt
med pietismens tankar och fromhet. Utöver vad redan anförts om
den andaktslitteratur, som han läst före omvändelsen och som ju
icke tillhör den pietistiska i egentlig mening, finns en upplysning
hos honom om en skrift, som haft stor betydelse för hans rent
religiösa utveckling. Detta är Olof Ekmans »Siönöds-Löffte», som utkom
1680. I ett brev till Olof Troilius av den 4 sept. 1681 talar Boëthius
om Ekmans verk med stort beröm och rekommenderar det för den
rätta fromhetens övning. (Verum pietatem coles, non aliquis e
vulgo, sed plane ad sensum divini verbi et magistri Christi etc.)1
Ekmans skrift kallas av Linderholm »ett svenskt sidostycke till
Speners Pia desideria». Ekman har sannolikt också känt till denna
pietismens codex. Så överensstämma hans reformkrav i många
stycken med dem som pietismens egentlige grundare framställde.
Här krävdes en ny sinnelagets och hjärtats kristendom emot den
typ av ytlig formkristendom, som 1600-talets ortodoxa och lagiska
kyrka faktiskt inbjöd till. Ekman krävde en inifrån kommande
bättring och helgelse och kunde icke nöja sig med en konventionell
och utåt korrekt kristendom, där alla lagar och förordningar om
kyrkobesök, husförhör, nattvardsgång etc. noga iakttogos, medan
man kanske fortsatte sitt syndiga liv i allsköns ro.
Det är mot en sådan kristendom också Boëthius vänder sig i
det ovan omtalade brevet 1681, där han rekommenderar Ekmans
skrift, och han gör det senare i sitt eget liv med sin bot- och
bättringskamp, och han gör det i sin förkunnelse. En sådan
kristendomssyn har han icke nödvändigtvis fått från Ekman, härvid har
umgänget med Brunnerus och Svedberg också säkerligen varit en
god hjälp, men Ekmans inflytande har dock av allt att döma varit
stort på denna väsentliga punkt.2
1 Ep. T. 17.
2 Vi ha tidigare sett flera bevis för Boethius’ uppskattning av Ekman;
så rådfrågar han denne före sin aktion 1697, och han citerar honom t. o. m.
som motto för traktaten »Om visheten».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
