Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erik Berggren, Jacob Boëthius och hans opposition mot det karolinska enväldet - 7. Boëthius’ andliga utveckling och omvändelse. Hans förbindelser med pietismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5-2
ERIK BERGGREN
pietismens religiositet och ideal till sina. Talet om Guds
översvallande nåd, om friden i Gudsförtröstan, som följt på omvändelse
och överlåtelse, föraktet för all värdslig vishet och fåfänglighet,
arbetet på syndens utrensande och allvaret i helgelsekravet, allt
ger intryck av pietistisk fromhet, särskilt som denna tog sig uttryck
i den form, Francke förlänat den.1
Man brukar i framställningar om pietismen framhålla vissa krav
på det yttre kyrkolivet och seden hos denna rörelse, varigenom den
på ett påtagligt sätt skilde sig från den officiella kyrkan. Den
krävde lekmännens medverkan i kyrkostyrelsen, m. a. o. ett
återupplivande av det allmänna prästadömet. På denna punkt följde
Boëthius, som vi sett, pietisterna. Pietisterna krävde en religiöst
genomsyrad undervisning på alla skolstadier. Även i detta krav
instämmer Boëthius så tydligt som möjligt. Han klagar i
Syndabekännelsen över att vid skolan, gymnasiet och akademien ingen
»rätt kristelig ungdomens uptuktelse, upsigt, styrelse, läre- ok
dygde-öfning eller upbyggelse i Herranom genom Guds ord ock den
Helige Andes anledning uti ordet inrättad ok anstäld är». Pietisterna
kunde icke låta sig nöja med kyrkokristendomen, som på många
håll stelnat i en tom utvärteshet. Prästen hade oftast icke deras
förtroende, han kunde ej ge dem uppbyggelse. Därav följde, att
han ej heller borde vara präst. Församlingens andlige ledare skulle
vara pånyttfödd i Anden. Man förkastade theologia irregenitorum
(de opånyttföddas teologi). Då man ej fick sin uppbyggelse i
kyrkan, betonade man i stället i anslutning till läran om det allmänna
prästadömet den inbördes uppbyggeisen mellan församlingens enkla
medlemmar. Konsekvensen blev fördjupad husandakt och
kon-ventiklar. Just konventiklarna blev ju den stora stötestenen, och
de ha därför kanske framför allt fått stå som det yttre
kännetecknet för pietisterna. Kritiken av prästerskapet och den kyrkliga
gudstjänsten finns klart och tydligt uttryckt hos Boëthius. I
kyrkorna förekommer »allenast en slät predikan med någon sång ok
böner anstiftad ok det til en del mykket Påfiskt ok barnsligen
inrättadt» (Syndabekännelsen, s. 16). Biskopar och präster förebrår
han för deras »wärldsliga, giriga ok högmodiga, kräseliga ok
köttsliga leferne» (Syndabekännelsen, s. 18 verso). En präst, som ej har
1 Om Franckes omdaning av den spenerska pietismen se Linderholm,
a. a., s. 35 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
