Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Olle Hellström, Elevationsstriden och enighetsförbundet efter Uppsala möte 1593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IIO
OLLF. HELLSTRÖM
elliest, thet Gudh förbiudhe, nogot igän påbudit vorde, icke så
hastigt vedertagas kunne».1
Uppsala mötes beslut om ceremonierna väckte på sina håll en
livlig opposition, och reformens fiender ha vädjat till den katolske
monarken. A. J. Messenius omtalar, att en man vid namn Hans
Påwelsson den 27 maj anlände till Warschawa med sin broders,
mäster Petrus Paulis, skrivelse till konungen’2, berättande för
jesuiterna och de svenska sekreterarna att i Sverige handlades allt »på
Calvinistiskt sätt och manér och skaffades utur Kyrckiorne Altare,
Beläten och Klockor3 samt ljus och salt vid dopet». Messenius har
här skjutit in parentesen »som dock till en stor del var osanning».
»Då begynte man åter mycket at tale om Hertigen det som argt
war.» Petrus Pauli har sålunda sökt undergräva Uppsala mötes
kultreform genom att inför konungen brännmärka den som
calvi-nistisk. Han hade varit professor i Stockholm och senare
kyrkoherde där, och hade i ett par skrifter försvarat liturgien och
brännmärkt dennas fiender som falska lärare och trons förrädare.
Särskilt omtvistad blev en skrift utgiven 1592, som han sände till
konungen i Polen.4 Petrus Pauli torde ha varit den mest katolicerande
av liturgiens försvarare, och lär öppet ha förklarat att påven vore
hela kristenhetens överhuvud.5 På Uppsala möte blev han
syndabocken för den liturgiska rörelsen. Det heter i mötesberättelsen,
1 SRA, III, s. 57. Om motivet för beslutet om de villkorliga ceremonierna
säger Laurentius Raymundi i sin 1638 utgivna Historia Liturgica: »att man
fruktade, att konung Sigismund skulle taga desamma till fördel och
konkludera, att om man behölle åtskilliga av dessa ceremonier så kunde man också
antaga flera, liksom också konung Johan och liturgisterna visste att utnyttja
detta argument» (Nettelbladt, a. a. IV, s. 74).
2 A. J. Messenius, Historia begripandes orsakerne till den oenighet som
varit hafwer emellan Sigismund–-s. 113 (Skoklostersaml., I, 80, RA).
J. Werwing, a. a. I, s. 175. Werwing har för vissa partier avskrivit A. J.
Messenius, för andra Joh. Messenius, Scondia Illustrata etc. Hans Påwelsson
torde ha sökt utverka resning hos Sigismund i broderns sak (H. Lundström,
Laurentius Paulinus Gothus, I, s. 6). Petrus Pauli avled redan 1593.
3 Härmed åsyftas »överflödiga» sidoaltaren, som Laurentius Petri tillåtit
i större kyrkor, samt klockorna för elevationsklämtningen. Uttalandet var
emellertid ägnat att väcka överdrivna föreställningar.
4 Nettelbladt, a. a., IV, s. 106—107.
5 Nettelbladt, a. a., IV, s. 107.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
