Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Olle Hellström, Elevationsstriden och enighetsförbundet efter Uppsala möte 1593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEVATIONSSTRIDEN OCH ENIGHETSFÖRBUNDET
IOI
vet att hans »lifsarfvinger» skulle uppfostras i Uppsala konciliums
lära. Skall konungen avlägsna all »misstanka och argvån der utav
mykit ondt kan sig tildraga» så måste han giva de önskade
försäkringarna. Han skulle eljest föranleda sina undersåtar till olydnad.
Denna skrivelse är utfärdad av Uppsala och Västerås’
kapitelmedlemmar och av Stockholms konsistorium. Angermannus och Skepper
ha väl dominerat här.
Länge skulle konungen bevara den häftiga misstro emot
uppsalakapitlet, som denna skrivelse uppväckte hos honom. Han har
upprörts såväl över kravens inkräktning på hans kungliga
suveränitet som över den för honom personligen kränkande form vari de
framställts.1 Det bör emellertid ej förgätas att denna prästerliga
skrivelse framfördes i en enastående situation, då det för kyrkan
gällde trons sak, där ingen svaghet finge visas.2
Sigismunds religiösa känslor ha i hög grad influerat hans
politiska ställningstagande. Han misskände kyrkomännens
kungatrohet. Senare händelser skulle ändra hans uppfattning.
Emellertid har han ännu ej misstrott det svenska prästerskapet i sin hel-
1 De kyrkliga kraven voro för Sigismund »olidelige och otillbörlige» (SRA,
III, s. 242). De voro hans kungl, höghet allt för när (Instruktion av 9 jan.
1594, SRA, III, s. 266). De hade framställts »mera med trugh än–-på
thet sätt som–-ske borde» (Brev den 5 dec. till rådet, SRA, III, s. 218),
ja med »undsäijelse och hot» (SRA, III, s. 266). Konungen har fruktat för
arvsrättens bestånd (Brev till rådet, SRA, III, s. 231).
2 Angermannus säger 1587 i sitt företal till Laurentius Petris skrift: Om
Kyrkio-Stadgar och Ceremonier–-(utg. i Wittenberg): Ty wij — wij
äre aff Gudi och församblingenne til wäctare och skaffare för Christi Rike och
hans Hilliga Gudsstienst förordnade och besworne, som icke allena intet
få-fengt i Gudomliga religion sielffue införa skole, uthan och aff androm
ehosom-helst tilbudit medh skääl wedersäya och affwäria». Han talar om skriftens
klippa »på hwilken allena wij wår och theres samvete kunna byggia och
försäkra –-Wore thet än allom Herrom och Förstom — allom Konungom
och Potentatom — allom menniskiom och Englom — ja allom Diefflom och
Heluetis portom emot–-Skulle thet än kosta edher lijff, leffuerne och
all — på iordene. Ty Rett bör wara Rett.» Sällan har väl ett ortodoxt
kleri-kalt patos förlänats ett så imposant uttryck i svenskt språk. Att märka är
nu, att icke blott kravet på bekräftelse av Uppsala mötes beslut var en
samvetssak utan att även de kyrkorättsliga kraven för de svenska biskoparna voro
nästan trosfrågor. (O. Holmdahl, Studier över prästerståndets kyrkopolitik
under den tidigare frihetstiden, s. 95. H. Holmquist, Svenska kyrkans historia
III: 2, s. 183.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
