Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Olle Hellström, Elevationsstriden och enighetsförbundet efter Uppsala möte 1593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IIO
OLLF. HELLSTRÖM
kratisk anda och varit underordnad konungen. Att Sigismund och
hans anhängare försvarade Laurentius Petris ordning var sålunda
naturligt. För konungen var detta en taktisk position anpassad efter
lägets förhandenvarande möjligheter. Kampen för elevationens
bevarande var för honom en strid för en kvarstående anknytningspunkt
till katolsk tro och fromhet, som gav löften för framtiden. Denna
strid blev snart också för konungen och hans män en symbol för
oppositionen emot uppsalamötenas och senare
söderköpingsriksdagens politiska system. Beslutet om ceremonierna var en svag punkt
i Uppsala mötes beslut. Det hade tillkommit under strid och genom
kompromiss. Formuleringen erbjöd flera tolkningsmöjligheter. De
gamla bruken voro avhållna bland allmogen. Genom att angripa
planerna på kultreform hoppades man rubba konciliets auktoritet.
Detta var nog den främsta avsikten hos Fleming och Sigismund
vintern 1593—94, då katolikernas religionsfrihet var den brännande
frågan. Konungen har sökt vinna bönderna på uppsalariksdagen
genom Flemings agitation för upphöjelsen. Denne ansåg sig ha
rönt framgång härmed1 men tillräcklig för att befrämja konungens
sak var den ej. Kanske hoppades konungen också att de f. d.
litur-gistiska biskoparna, som torde sökt bevara den gamla kultordningen
under koncilieförhandlingarna, skulle kunna vinnas för en
restauration. Emellertid medförde den kungliga agitationen, förbunden som
den var i tiden med katolska manifestationer och intriger, den
radikala riktningens fullständiga seger inom den svenska kyrkan. Den
kyrkliga solidariteten överbyggde till sist splittringen i kultfrågan.2
Katolska kultövningar i Stockholm och hätska
sammanstötningar mellan lutheraner och katoliker ha framkallat en stegrad
kanismen (Holmqvist, Svenska kyrkans historia III: I, s. 391). Laurentius
Petri har försvarat bilder och elevation, ljus och mässdräkter under vredgade
utfall emot dem som »wåra Christeliga Ceremonier och Kyrkiosedher uthan
àterwändo belacka–-» (Kyrkoordningen 1571, s. 16). Jfr med detta
uttalande den liturgistiske ärkebiskop Björnrams ovan citerade angrepp på
strängnäsprästerskapet. Laurentius Petri medgav villigt att nattvardsmässan
kallades offer, som städse skett i kristenheten eftersom i mässan »förhandlades»
om Kristi korsoffer (Kyrkoordningen 1571, s. 15).
1 Pärnänen, Le Premier Séjour — —, s. 81. Renvall, a. a., s. 328.
Jfr SRA, III, s. 275—276.
2 Om före detta liturgisten Ericus Ericis nitälskan för ceremoniernas
avskaffande åren 1595—1596 se nedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
