Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Olle Hellström, Elevationsstriden och enighetsförbundet efter Uppsala möte 1593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IIO
OLLF. HELLSTRÖM
sin konung och förekomma buller och oro. Prästerskapet hade en
mycket stark känsla för det sakralt förpliktande i de ömsesidiga
ederna vid kröningen. Det politiska meningsutbytet i mandat och
pamfletter kom senare i stor utsträckning att kretsa kring den
kungliga eden som för dåtidens människor hade en nästan
mystisk helgd. Konungen avreste till Polen utan att ha bekräftat
prästerskapets postulater.1 Universitetet erhöll intet stöd.
Spänningen mellan katoliker och protestanter var intensiv in i det sista.2
Den starka antipapistiska stämningen blev en kraftig impuls
till ceremonireformens förverkligande, som nu var en prestigesak
för kyrkoledningen. Ärkebiskopens stora personliga auktoritet har
också verkat i denna riktning. I Linköpings stift genomförde
biskop Petrus Benedicti snabbt reformen från och med stiftsynoden
år 1594, då man beslöt bortlägga elevationen och röklinet.3 Han
har härigenom sökt försona sitt liturgistiska förflutna. Ivrig
anpassning efter de makthavande synes ha utmärkt honom.4
Hertigens och rådets inställning till den på ett par ställen
alltjämt pågående katolska gudstjänsten var till en början rätt
moderat. En katolsk präst förtäljer att hertigen beskyddat katolikerna
emot förföljelse.5 Det var kyrkoledningen, som oavlåtligt ivrade
för skärpt kamp emot den inre och yttre papismen.6 Till februari
1 Se professorernas berättelse, tryckt i Kyrkohist. Årsskrift 1909: Meddel.
och aktstyck., s. 114, Werwing, a. a., I, s. 233.
2 De lutherska prästerna sades beträda predikstolen med räddhåga, då
kyrkorna hotades av katolikerna (Werwing, a. a., I, s. 233). Den stridbare
Skepper förlöjligade i sina predikningar katolikernas kult som avguderi och
spektakel, hånade konungens andaktsövningar och anklagade honom för
löftesbrott då katolsk gudstjänst ännu förekom i landet (J. Messenius, a. a.,
Tom. Octav., s. 21, Werwing, a. a., I, s. 234—236).
3 »Deligenter urgendum caute tarnen et sapienter de Sacramenti altaris
elevatione, quod illa omnino non est necessaria, idioque e medio tollenda,
quod Vulgus publicis Sigillis consenserat, Röklinio in postero non esse utendum.»
Samtidigt bortlades en rad helgdagar (Holmström, Linköpings domkapitels
arkiv, s. 146).
4 På Uppsala möte 1593 anhöll han att hertigen och rådet skulle bestämma
förhandlingsordningn. Detta förtröt Ericus Jacobi och Skepperus, som häri
sågo en inkräktning på Ecclesiae Libertas (SRA, III, s. 39).
5 Andreas Olai i brev till Sigismund Ehrenhofer 23 aug. 1595 (Konung
Carl IX:s Rim-Chrönika utg. av B. Bergius, s. 319). Jfr brev från Karl 12 nov.
1594 (S. Loenbom, Hist. Märkwärdigheter, II, s. 126—128).
0 I ett brev till hertigen i maj 1595 (med Salemontanus) påpekar Uppsala-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
