- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Fyrtioandra årgången, 1942 /
85

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Olle Hellström, Elevationsstriden och enighetsförbundet efter Uppsala möte 1593

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ELEVATIONSSTRIDEN OCH ENIGHETSFÖRBUNDET

IOI

av konungens och ständernas edsförbindelser. Den konservativa
tendensen är märkbar likaväl som försiktigheten i formuleringarna.

Hertigens krav på förfoganderätt över alla ämbeten bifölls ej.
Konungen förnekades ej rätten till ämbetsutnämningar, men
prästerskapet framhöll, att inga sådana finge ske utan hertigens och
rådets vetskap.1 I fråga om behandlingen av de ståthållare, som ej
bifallit Uppsala mötes beslut, samt av katolikerna anbefalldes en
viss moderation. Ständerna enade sig om att förverkliga
prästerskapets ofta upprepade krav på den katolska kultens fullständiga
fördrivande.2 De återstående katolska prästerna och lärarna måste
lämna landet och kloster och mässa förbjödos.2 Hertigen,
ärkebiskopen, biskopen i Linköping och Skepperus infunno sig strax
härefter i Vadstena och sökte — ehuru förgäves — förmå nunnorna
till omvändelse.3 Snart utdrevos dessa, och klostrets kultföremål
och böcker skingrades. Ärkebiskopen lät förstöra helgongravarna.4

Kampen mot katolicismens relikter nådde sin fullbordan under
ärkebiskopens Visitation i Götaland från febr. 1596. Då
Angerman-nus erhöll fullmakt för denna, som berörde folkets tro och seder
på det djupaste, uppfylldes kyrkans krav på uppsikt över den
enskildes religiösa och moraliska liv.5 De provinsiella myndigheterna
befalldes att förläna kyrkan sitt stöd. Angermannus’ Visitation
innebar en ortodoxiens gryning. Johannes Messenius berättar, att
ärkebiskopen på sin färd genom landet överallt förstörde helgonens
bilder och monument.6 I Stockholm följde Skepperus hans
exempel. »Ita religio fuit catholica penitus in Suecia Gothaque extirpata»
heter det hos J. Messenius.

I hertigens fullmakt för ärkebiskopen7 säges, att denne — med
bistånd av vederbörande stifts biskop — skall taga kännedom om

1 N. Edén anser, att prästerna synbarligen förutsätta, att
ämbetsutnämningar kunna ske av konungen, dock ej utan samregeringens vetskap. (Obs.
ej samtycke.) (Den svenska riksstyrelsens reorganisation 1594—1602, HT
1901, s. 187.)

2 SRA, XXI, s. 614—615. För beslutet i övrigt och följande politiska
händelser se Ahnlund, a. a., I: 3.

3 J. Messenius, a. a., Tom. Octav., s. 31.

4 J. Messenius, a. a., Tom. Octav., s. 34.

5 SRA, III, s. 106.

6 J. Messenius, a. a., Tom. Octav., s. 33.

7 O. Holmström, Ärkebiskop Abrahams räfst, s.205—207.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:11:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1942/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free