Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Olle Hellström, Elevationsstriden och enighetsförbundet efter Uppsala möte 1593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEVATIONSSTRIDEN OCH ENIGHETSFÖRBUNDET
IOI
till Luther och den kyrkliga traditionen från Laurentius Petri.
Några speciellt romerska läror ger han ej uttryck för. Att han
påverkats av en kvarlevande liturgistisk strömning inom svenska
kyrkan är troligt.
En kyrklig undervisning om ceremonierna av mer moderat
läggning möter i Växjöbiskopen Nicolaus Stephanis skrivelse av den
12 april 1595.1 I enlighet med bruket i alla de undervisande
herdabreven möter här ett klarläggande av vad som hör till
sakramentens väsende enligt instiftelseorden, och vilka bruk som äro
villkorliga och fria att avlägga. Salt och ljus vid dopet samt
kristninga-kläde medföra, säges det, ingen särskild Guds helighet, som
papis-terna lögnaktigt föregiva, »uthan äro aff the gamble tilsatte till en
prydnad».2 Upphöjelsen har efter de gamles mening insatts för
sakramentets gudomliga värdighets skull. I sin egenskap av ett
fritt bruk har den försvarats av Martin Luther och senast av
ärkebiskop Lars i hans skrifter 1561 och 1566. Missbruken och
papis-ternas avgudiska mässofferlära ha gjort det lämpligt att nu avlägga
upphöj elsen, som mäster Lars behöll för att ej oroa de enfaldiga
och i förhoppning om upplysningens verkan. Härefter följer en frän
polemik mot papisternas vidskepliga föreställningar om riternas
kraft till lycka och välsignelse. Brevets utpräglat moderata
inställning till ceremonierna är märklig. Polemiken är helt inriktad på
papismen3, ej egentligen på den folkliga religiositeten i Sverige.
Växjöbiskopen hörde nog före det definitiva reformbeslutet till de
emot reformen betänksamma, kanske ej blott av försiktighetsskäl.
När konungen lämnade Sverige, ringde Skepperus’ hätska
predikningar ännu i hans öron.4 Ytterligare misstro mot prästerska-
Petrus Pauli prisar Fleming värdet av en vacker prästskrud: »Aron war en
prest och herrligen prydd med edle stenar och kostbara smycken.»
1 Steno Magnis kopiebok, RA. (Koncept.)
2 Jfr Laurentius Petris ord i kyrkoordningen (s. 48) om salt och ljus;
»man Ville prydha thetta Sacramentet. Item och så ther igenom tilkenna giffua
then stora Guds nåd och mangfalliga gåffuor, som Döpelsen haffuer etc.»
3 Brevet inledes med en tacksägelse för landets räddning undan
»papisternas mordiska och skadliga anslag».
4 I ett brev från Älvsnabben 28 juli 1594 hade Sigismund häftigt
förebrått honom för att »öfvermotten och skamligen rasa med månge otilbörlige,
hädelige, osanferdige och försmädelige ord emoth wår Religion, och på wåra
undersåther, som henne haffwe». Han förnimmer att Skeppers uppsåt medför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>