Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Olle Hellström, Elevationsstriden och enighetsförbundet efter Uppsala möte 1593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IIO
OLLF. HELLSTRÖM
pet vållade linköpingsbiskopens aktion emot Vadstena kloster.1
Sigismund utlät sig häftigt om biskopen och beslöt att framdeles
straffa denne. Med rätta sade sig de svenska prästerna, att
konungen blivit dem ogunstig.2 Återkommen till Polen erfor denne
hur den svenska kyrkan steg för steg trängde ut allt katolskt i
Sverige.3 Uppsalasynoden i febr. 1595, Söderköpings möte på hösten
och den stora visitationen voro milstolparna på denna väg.
Lidelsefullt hängiven katolicismens sak har Sigismund uppfattat dessa
aktioner som riktade emot honom personligen och befarat att
avsikten vore att beröva honom tronen. I ett brev till Klas Fleming
av 30 augusti 1596, vari konungen uppmanar honom att stävja
bildstormen i Åbo stift, beklagar han att calvinisteriet tagit
överhand i Sverige genom söderköpingsbeslutets förverkligande.4 I
konungens ögon gick nog calvinistisk tendens i kulten hand i hand
med upproriska strävanden.
Från romerskt-katolskt håll i Sverige erhöll konungen
skildringar troligen överdrivna, av det folkliga missnöjet med
ceremoniernas avskaffande. — Detta hade väckt till liv stora förhoppningar
hos katolikerna, som just nedtryckts av den hotande
landsförvisningens bitterhet. Endast en månad efter 1595 års uppsalasynod,
den 21 mars 1595, skrev den katolske prästen Laurentius Magnus
Gothus till Possevino från Vadstena och meddelade beslutet samt
omtalade att prästerna genom elevationens avskaffande gjort sig
förhatliga bland folket, särskilt bönderna, som i Uppland hotat med
oenighet oeh buller och åsyftar olydnad emot konungen och blodsutgjutelse
på hans trosförvanter. Denne skall göras ansvarig för eventuellt inträdande
oroligheter. (Konung Carl IX:s Rim-Chrönika utg. av Bergius, s. 291—292.)
Efter uppmaning av konungen har ärkebiskopen skrivit till Skepper och
förmått denne lova att upphöra med sin agitation. (Werwing, a. a., 1, s. 236.)
Om senare utfall av Skepper emot katolikerna se J. Messenius, a. a., Tom.
Octav., s. 26. Werwing, a. a., 1, s. 273, 264 och 267.
1 J. Messenius, a. a., Tom. Octav., s. 23. Säkerligen har detta
uppträdande av faderns forne hovbiskop smärtsamt överraskat konungen.
2 Werwing, a. a., I, s. 233.
3 J. Messenius, a. a., Tom. Octav., s. 33—34. Upphävandet av Vadstena
kloster 1595 grep Sigismund hårt. Han skrev till hertig Karl och begärde
att alla »böcker, messekläder, kyrkeskrudar, helgedomar och annat» skulle
återställas till klostret. Hertig Karls registr., 22 okt. 1596. Om Sigismunds
restaurationssträvanden för klostrets sak 1598 se Norlin, a. a., s. 121—122.
4 Werwing, a. a.. I, s. 300.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
