Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Olle Hellström, Elevationsstriden och enighetsförbundet efter Uppsala möte 1593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEVATIONSSTRIDEN OCH ENIGHETSFÖRBUNDET
IOI
Bakom den ovan citerade svarsskrivelsen ställde sig också
rådsherrarna. Snart uppstod emellertid en ohjälplig schism mellan
senatorerna och Karl, som förgäves sökte förmå dem att bifalla en
väpnad intervention i Flemings Finland. — Herredagen i
Stockholm från sept. 1596, där rådet, en skara adelsmän samt ett mindre
antal präster och borgare deltogo1, undvek att bifalla Karls finska
politik och denne nedlade då harmset regeringen den 2 nov. 1596.2
Vid detta tillfälle inträffade den märkliga händelsen att
ärkebiskopen stödde rådet och trädde i förbindelse med det kungliga
partiet. Den kyrkorättsliga konflikten med hertig Karl från
sommaren 1596 har naturligtvis bidragit härtill. Den svenska kyrkan var
benägen att i de kyrkorättsliga frågorna se trosfrågor.3 Samtidigt
var troheten emot monarken en allvarlig samvetssak för luthersk
kleresi. Misstron emot hertigen kan åter ha vaknat, när trycket från
katolicismen lättat och det var Karl och icke konungen, som ställde
sig i kyrkans väg.4 Hertigen hade angripit Uppsalakapitlets
kyrkopolitik som utslag av ett nytt påvedöme och talat om faran av
präst-och kyrkoregemente.5 Rådet, som själv befann sig i konflikt med
hertigen hade medlat och sökt förmå denne att uppgiva sitt
misshag emot prästerskapet.6 Karl gav ett vresigt svar.7 Även senare
har rådet trätt in för prästerskapets sak i en fråga av brännande
vikt. I en skrivelse av 4 mars 1597 — alltså efter Arboga riks-
1 Ahnlund, a. a., I: III, s. 46.
2 SRA III, s. 765—771. Jfr s. 998.
3 Holmdahl, a. a., s. 95. Holmquist, a. a., III: 2, s. 183.
4 Ärkebiskopen uppgav àr 1606 att hans kapitulares »uthi ett gemene
riksens capitel här i Stockholm migh för en smälig (= smädande) liturgist
utrohpade och ursinneliga tumulterade». (KÅ 1909, Medd. och Aktst. s. 103.)
Den berättelse, i vilken detta säges, är visserligen delvis mycket förvirrad i
framställningen och färgad av författarens bitterhet emot sina forna kolleger,
men den citerade uppgiften är väl ej fritt uppfunnen. Liturgisternas smädelse
emot hertigen var calvinistbeskyllningen. Har Angermannus framfört denna i
slutna kretsar? Enligt Messenius har Angermannus från sitt fängelse år 1600
ej blott stämplat hertigens då framlagda handboksförslag som calvinistiskt
till sin tendens utan också beskyllt Karl för att här vilja införa denna
bekännelse. J. Messenius, a. a., Tom. Octav., s. 89. Jfr Norlin, a. a., s. 170.
5 Norlin, a. a., s. 130—136. Holmquist, a. a., III: 2, s. 222—223.
6 Detta framgår av en svarsskrivelse från hertig Karl av den 14 oktober.
SRA, III, s. 756—757-
7 SRA, III, s. 756—757-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
