Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Olle Hellström, Elevationsstriden och enighetsförbundet efter Uppsala möte 1593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IIO
OLLF. HELLSTRÖM
som bär aktualitetens prägel, nämnes ej Finland. Angermannus
vill väl omtala, att de kungliga sändemännen svikit förhoppningen
på en mildrande utläggning och nu åstadkommit den folkliga
jäsning, som man befarade på stockholmsmötet.
Konungen förebråddes, som ovan nämnts, i hertigens och rådets
protestskrivelse för att genom sina mandat ha förmanat till
ceremoniernas återupptagande. Emellertid innehåller det på riksarkivet
bevarade exemplaret av ett kungligt mandat från sommaren 1596
ingen direkt sådan uppmaning.1 Vid en första syn inger det lätt
intrycket att konungen intagit en indifferent hållning till
kultfrå-gan i Sverige. Konungen försvarar sig emot påståendet, att han
skulle ha föranlett avläggandet av »edre vanlige kyrkie-seder —
som är ophögelsen i messen, salt, lius widh dopet heller andre
christelige ceremonier, bruk och öfninger och kyrkieprydninger, som
udaf eder andelige förmän äre aflagde». Häremot invänder
konungen att »vi sådant eller eder christelige tro och vanlige
gudz-tienst aldrigh hafve hvarken förbudet eij heller befälet att förandre.»2
Sådana påståenden spridas i syfte att avvända folkets hjärta från
sin monark. När Klas Fleming i sin av biskopen angripna tolkning
av mandatet försäkrade att konungen, som ej befallt
ceremoniernas borttagande, gärna tilläte, att de återtoges, så gav han säkert
uttryck åt Sigismunds verkliga mening. Det tillkom väl det
kungliga partiets män att driva sådan agitation i anslutning till
mandaten. Konungen själv ville ej säga något som kunde ställa hans
eds-uppfyllelse i tvivelsmål. I en samtida berättelse förtäljes att
Fleming på Åbomarknaden den 8 sept. 1596 vantolkat konungens
mandat och därför vägrat låta åbobiskopen få ett exemplar härav
för undersökning.3 Härtill bör emellertid erinras om hur mandatet
1 SRA, III, s. 778—782, riktat till Gästrikland, dat. 30 juli 1596.
2 Formellt skulle väl ordet »förbudet» kunna syfta även på verbet
»förändra» ehuru det är språkligt naturligast, att ordet gudstjänst åsyftas. Ericus
Erici tolkade brevet så, att konungen varken befallt eller förbjudit
ceremoniernas avskaffande. Att Sigismund av taktiska skäl skulle uttryckt sig
dubbeltydigt är dock ej troligt. Han talar ju här ej blott om förändring av
ceremonierna utan även av den kristna tron, vilken han ju svurit att värna och
upprätthålla. Sommarström, a. a., I, s. 308, godtager åbobiskopens
tolkning.
3 I Klas Hermanssons redogörelse i »Res iti Fennia» (Grönblad, Urkunder
upplysande Finlands öden–-—, II, s. 42 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
