Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Olle Hellström, Elevationsstriden och enighetsförbundet efter Uppsala möte 1593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
elevationsstriden och enighetsförbundet
II7
tigen nära. Den 9 febr. har Karl skriftligen uppmanat
ärkebiskopen och hans kapitulares att ej försumma riksdagen och ej taga
intryck av rådets riksfördärvliga stämplingar.1 Han medsänder en
kopia av konungens nyanlända förbudsskrivelse.2 Motvilligt och
med onda aningar ha ärkebiskopen och Bellinus begivit sig till
herredagen.
Då rådet var frånvarande och adeln och borgerskapet ytterst
ofullständigt representerade, intog prästerskapet den ledande
ställningen bland ständerna vid Arboga möte 20 febr.—5 mars 1597.
Alla biskoparna utom åbobiskopen voro närvarande.3 Biskoparna
hävdade med bestämdhet nödvändigheten av rådets deltagande.4
Prästerna erkände dock i sitt svar5 på hertigens punkter
nödvändigheten av ett beslut på grund av rikets nödställda läge. Papismens
hotande vederstygglighet målas här i grella färger. Hertigen
hälsas som Sveriges räddare härifrån. Karls antipapistiska agitation
fann således ännu stark genklang hos ståndet. Lojaliteten mot
monarken och troheten mot rikets traditionella rättsordning förde
dock snart prästerskapet in i en häftig konflikt med hertigen. I
sitt svar ger prästerskapet ännu uttryck för tillit till Karls löfte,
att intet nytt åsyftas på mötet utan endast en bekräftelse av
troheten mot konungen och tidigare mötesbeslut. Mötet förväntas
återställa enigheten mellan konungen, fursten och ständerna
inbördes. Liksom i brevet av 4 dec. inskärpes edsförbindelsernas
stränga helgd, och brister i hertigens styrelse antydas likaväl som
möjligheten av ett framtida kungligt edsbrott. Ingen har rätt att
söndra sig från Söderköpings beslut.6 Detta fordrar att hertigen
styr riket med rådets medverkan. Av honom förväntas »ett
christe-ligit, lagligit och mildt regement».7 Konungens snara återkomst
som en mild och trygg konung förväntas ivrigt. I frågan om
Finland inskärpes vikten av att medlingens väg prövas före en eventuell
1 SRA, XII, s. 820—821. 2 SRA, III, s. 815—820.
3 SRA, III, s. 85g. Prästeståndets svar togs till mönster vid den formella
avfattningen av beslutet; ett vittnesbörd om dess betydelse vid mötet.
4 SRA, III, s. 859—860, 865—866. Jmf. A. Jonsson, Hertig Karl och
Sigismund 1597—1598, s. 19.
5 SRA, III, s. 874—880.
6 Jonsson uppfattar detta uttalande som kritiskt mot hertigen (a. a., s. 21).
7 Jfr Erik Sparres definition av en god regering i sin oration våren 1594
(SRA, III, s. 384).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
