Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Marie-Louise Nordmark, Nanne Kärling, munk och frälseman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nanne kärling, munk och frälseman
145
lovades riklig vedergällning, om Nanne emottogs. Vid vilken tid
han insattes i Varnhem är svårt att avgöra, men troligen var det
under de sista åren fadern levde, 1435 eller 1436. Han var då 13 1/2
år gammal. Enligt ordensstadgarna erhöll ingen, som ej fyllt 18
år, inträde i kloster, men undantag även inbegripande Norden hade
gjorts för klostren i »Frisland, Livland och andra platser, där vuxna
sällan gå i kloster». Novisen skulle där vara fyllda 15 år. Under
ordens glansdagar stadgades stränga straff för abbotar, som intog
noviser tidigare, men under 1400-talet — klostrens upplösnings- och
nedgångstid — var det tydligen mycket lätt att kringgå
bestämmelserna.1 Av abbot Arvids brev framgår, att Nanne av föräldrarna
formligen tvingades in i klostret och endast av fruktan svarade ja
på faderns fråga, om han ville bliva munk. Under provåret hörde
Nanne emellertid till »världen» och hade ej avsagt sig sitt arv. Detta
plägade ske först vid munkinvigningen, då de tre löftena om
fattigdom, kyskhet och lydnad avlades.2 Nanne tycktes dock ej passa
för klosterlivet, och när han ännu ej varit i Varnhem ett kvartal,
flydde han. Han gömde sig ute i skogarna, men hittades efter ett
par dagar och återfördes till klostret. Enligt abbot Arvids egna ord
tog medlidandet med gossen överhand över disciplinen, och han
undgick det stränga straff, som var stadgat för flykt. Huruvida abbotens
och konventets medlidande var det avgörande, kan diskuteras.
Säkerligen spelade även här hoppet om gods och guld sin roll. Nanne
fick lova att i fortsättningen vara klostret lydig och togs till nåder.
Men innan novisåret gått till ända, flydde han för andra gången.
Denna gång hittade hans broder Torsten honom och förde honom
till Alvastra, Varnhems moderkloster i Östergötland. Troligen ägde
detta andra flyktförsök rum 1436. Naturligtvis var Torsten lika
angelägen som fadern, att Nanne stannade inom klostermurarna.
I Alvastra betackade man sig emellertid för den besvärlige novisen
och sände honom tillbaka till Varnhem i sällskap med en pålitlig
munk. Abboten i Alvastra, som enligt Arvids skildring var en
»förutseende och klok man» bad för Nanne om befrielse från straff.3
1 E. Ortved, Cistersieordenen og dens klostre i Norden, Kbhvn 1927—
1933. i. s. 34.
2 F. Hall, Cistercienserordens historia i Sverige, 1, Härnösand 1898,
s. 78 ff.
3 F. Hall, a. a., s. 92 ff. och E. Ortved, a. a., 2, s. 244. Sistnämnde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
