Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Marie-Louise Nordmark, Nanne Kärling, munk och frälseman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nanne kärling, munk och frälseman
141
Att han utnyttjade varje tillfälle och ej skydde några medel framgår
tydligt av de många bevarade handlingarna rörande hans affärer.
År 1450 var han första gången med i rådet, då samtliga rådsherrar
i Arboga rådde Karl Knutsson att frivilligt avstå från Norge.1 Hans
aktivitet inom rådet var eljest ej stor; han nämnes ytterst sällan.
Vilken politisk inställning han hade är omöjligt att klarlägga. Han
levde ju under tider, då det var vanskligt att hysa fasta politiska
åsikter, och troligen vände han — som så många andra — kappan
efter vinden.
Att Erik Holmstensson ej skulle låta ett så lysande tillfälle till
utvidgande av sin egendom som Katarina Tubbadotters frånfälle
gå sig ur händerna är naturligt. Förebärande att Nanne alltjämt
tillhörde Varnhem och ej ägde rätt att ha några jordiska ägodelar,
lade han beslag på dennes del av arvet. Mot en så rik och
framstående man som Erik kunde Nanne näppeligen hävda sina intressen.
För att erhålla auktoritativ hjälp mot sin svåger, begav han sig
medtagande abbot Arvids skrivelse till påven i Rom.
Under medeltiden var det mycket vanligt, att präster och munkar
och även lekmän vädjade till påven i Rom, då de lidit oförrätter
av det ena eller andra slaget hemma i Sverige. De svenska regenterna,
biskoparna och klostren höllo långa tider ständiga ombud vid kurian,
vilka hade att därnere tillgodose sina uppdragsgivares intressen.
Vid själva kurian förekom stundom en nordisk prelat såsom
peni-tentiarie vid sidan av storpenitentiarien. Förbindelsen mellan Rom
och Sverige var således relativt livlig.2
Nanne anträdde troligen sin färd till Rom på förvåren 1449.
Om man beräknar, att en Romfärd på den tiden tog 3 à 4 månader
i anspråk, hade Nanne hunnit sitt mål sommaren 1449. I augusti
erhöll han av storpenitentiaren absolution från sina synder. Han
var även ombud för en lekman i Skara stift, vilken enligt samma brev
fick sina synders förlåtelse.3 Nanne fick sedan vänta länge på sitt
1 J. Hadorph, Then Andra Delen til Rijm-Crönikorne, Sthlm 1676, s. 175 ff.
2 Angående de nordiska penitentiarierna i Rom under medeltiden jfr
Y. Brilioth, Svensk kyrka, kungadöme och påvemakt 1363—1414, Uppsala
1925, s. 347—355-
3 Påvens storpenitentiarie giver den 9 augusti 1449 absolution åt Nanne
Kärling och Torsten från Skara stift. Avskrift i Örnhielms bullarium,
Riksarkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
