Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Marie-Louise Nordmark, Nanne Kärling, munk och frälseman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nanne kärling, munk och frälseman
143
inför påven på grund av att adelsmannen i Linköpings stift Erik
Holmstensson hade inkräktat på hans rättigheter genom att söka
avhända honom hans fasta egendom. Därför uppmanade påven
biskopen i Växjö att ombesörja, att rätt skipades av den, under vars
jurisdiktion ogärningsmannen stod. Censur borde användas både mot
Erik Holmstensson och vittnena, om dessa voro falska »av hat eller
fruktan»1, men biskopen ägde ej rätt att utan påvens särskilda
befallning belägga Eriks egendom med interdikt. Antingen biskopen
i Växjö själv eller hans ställföreträdare borde vara närvarande vid
rättegången.
Utrustad med dessa brev såsom ofelbara och pålitliga vapen mot
svågern återvände Nanne till hemlandet år 1450. Hans Romfärd
måste ha kostat stora summor, och man undrar, huruvida han
verkligen kunnat bekosta den själv. Möjligen stod Varnhems kloster
bakom och finansierade det hela.
Enligt påvens befallning skulle Erik Holmstensson rannsakas och
dömas av den, under vars jurisdiktion han stod. Erik Holmstensson
var som bekant häradshövding i Bråbo härad, och han lydde under
lagmannen i Östergötland. Följaktligen borde han dömas på
lagmans-eller räfsteting. Emellertid är det ytterligt ovisst, huruvida en
världslig eller andlig domstol stämde honom inför rätta. Fallet var ju
komplicerat, dels gällande de fasta egendomar Erik orätt lagt
beslag på, dels hans motivering för sitt påstående, att Nanne
fortfarande vore munk. Alla frågor om jord och fast egendom
hänskö-tos vanligen till världslig domstol, men den senare medeltiden visar
osäkerhet även i fråga om denna regel. Rättsväsendet var över huvud
taget oorganiserat och saknade stadga. Bristen på exekution
medförde, att domen ofta stannade vid blotta förhandlingar, och vid
lämpligt tillfälle drog den dömde sin sak inför annat forum. Hade
han dömts av en värdslig domstol, kunde han vädja till en andlig
och tvärtom.2 Det är dock troligt, att Erik Holmstensson denna
gång ställdes inför en andlig domstol, vilken sammanträdde på påvens
1 Kyrklig censur består i vissa medel, som användas att tvinga den
brottslige att erkänna sitt brott. Jfr Kirkelexicon for Norden, utg. av F. Nielsen,
i, Aarhus 1900, s. 492.
2 Angående rättsliga fora under medeltiden se K. V. Lundquist, Bidrag
till kännedomen om de svenska domkapitlen under medeltiden, Sthm 1897,
s. 202 ff. Jfr B. Hildebrand, a. a., s. 64.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
