Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hans Cnattingius, Johan Wætterdahl och Evangeliska Sällskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin sekreterarsyssla. Leijonmarck önskade genom nya, noggranna
instruktioner, till vilka han själv utarbetat förslag, genomföra en
starkare kontroll över sällskapets ämbetsmän, enkannerligen
sekreteraren. Han ville inskärpa, att inga brev finge utgå i sällskapets
namn utan ordförandens underskrift, att alla inkommande brev till
någon av ämbetsmännen skulle cirkulera inom styrelsen, att
koncept eller kopior av alla utgående brev skulle bevaras m. m.
Wætterdahl invände häremot, att detta medförde ett alltför betungande
arbete för honom.[1] Allmänt påpekade han, att sällskapet hade en
helt annan natur än världsliga och politiska föreningar och att
styrelseposterna alltid skulle beklädas av »christendomens vänner,
hwilka till Jesu ära och sina medmänniskors andeliga och ewiga väl,
villigt och gärna upoffra sina lediga stunder». Härtill borde hänsyn
tagas vid instruktionernas avfattande både i själva formuleringarna
och så, att dessa så mycket som möjligt ginge ut på »att facilitera
göromålen, och minska dem.»[2] Leijonmarck hade emellertid redan
fattat sitt beslut att ersätta Wætterdahl med en annan kraft, och
styrelsen ställde sig solidarisk med sin ordförande. Av protokollen
att döma riktades dock ingen direkt kritik mot Wætterdahl.[3] Man
vågar förmoda, att denne lagt i dagen en viss självrådighet samt en
tendens att handha sin korrespondens för sällskapets räkning på
ett alltför personligt och privat sätt, något som Leijonmarck såsom
ordförande kunde ha en viss rätt att påtala. När Leijonmarck i
september 1813 lämnade posten som ordförande på grund av sin
motgång i apokryffrågan och hans trogne vapendragare Dalman
följde exemplet, återfick Wætterdahl sekreterarsysslan genom ett
tydligen enhälligt beslut[4], något som visar, att hans duglighet och
förtjänster om sällskapet voro allmänt erkända inom styrelsen.
Det är nödvändigt att kraftigt understryka denna Wætterdahls
tidigare verksamhet som sällskapets sekreterare för att överhuvud
förstå, hur han redan 1812—13 kunde befinna sig i en så livlig
förbindelse med präster och lekmän från hela landet, som Br 75 bär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
