Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hans Cnattingius, Johan Wætterdahl och Evangeliska Sällskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som undergrävd. Som ett tecken bland andra, att herrnhutiska
tendenser dock funnos kvar, pekar Nelson på det relativt stora antalet
ledamöter i Evangeliska Sällskapet från det västsvenska stiftet.[1]
Många av dessa präster synas emellertid på grund av materialets
knapphet vara ganska svåra att få ett grepp om. Från ett par av
dem finnas brev i Br 75, som fullt klargör deras herrnhutiska
inriktning.
Kyrkoherden i Drängsered Joh. Dahlgren kom med i Evangeliska
Sällskapet redan 1810.[2] I Br 75 finnes blott ett brev från honom.
Det är från juli 1817.[3] Dahlgren nämner däri föreståndaren för
brödraförsamlingen i Göteborg Stare två gånger på ett sätt, som
visar, att de två stått på förtrolig fot med varandra. Ett par år senare
har Dahlgren också sänt brev till Herrnhut.[4] Brevet till
Wætterdahl från 1817 uppehåller sig för övrigt mest med Dahlgrens arbete
i församlingen, hans bemödanden att sprida biblar och
uppbyggelseböcker, hans försök att samla till frivilliga kristendomsförhör hemma
i prästgården, hans bekymmer för en ämbetsbroder i församlingen,
som predikar för lagiskt. Med glädje berättar han, att hans
husandakt präglas av liv och värme »ofta till tårar». Hans typ är klar.
P. A. Glaseli förflyttades under 1810-talet som adjunkt från
missiv till missiv. I det brev i Br 75, som finnes från honom[5], är
situationen den, att Glasell, som vantrivs med den tjänst han blivit
tilldelad, vänt sig till Wætterdahl och klagat sin nöd. Dennes goda
hjärta och personliga intresse förnekade sig icke heller här. »Om jag
vore Herr Pastorns son eller bror kunde jag icke wänta mig något
ömare eller kärleksfullare bemötande», skriver Glasell och tackar för
goda råd och kraftig uppmuntran. Glasell ville göra en allvarlig
religiös insats i församlingen men hindrades av sin förman och värd.
Han omnämner, att det i Myckleby fanns »ett litet sällskap af rätta
christendomsbröder och systrar», en glädjande upplysning för
Wætterdahl, eftersom dessa väl få betraktas som ett fortbestående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
