Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hans Cnattingius, Johan Wætterdahl och Evangeliska Sällskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
senare röjer något, som kunde föranleda en ändring i den karakteristik,
som Nelson givit på grundval av ett homiletiskt material, i det han
kallar Blomdahl »en exponent för det utgående seklets
bekännelsetrogna, av den konservativa pietismen befruktade predikan».[1]
De evangeliska kretsarna i Linköpings stift ha nyligen av Rodén
gjorts till föremål för en ingående undersökning i dennes avhandling
»Herrnhutiska och nyevangeliska väckelserörelser i Linköpings stift
intill 1856». Inemot ett 40-tal brev i Br 75 komplettera likväl på
flera punkter denna framställning. Av betydelse äro främst de 20
breven till Wætterdahl från pastor Olof Sundelin i Norrköping.
Brevväxlingen, som åtminstone tidvis var synnerligen livlig, ger en
intim bild av både Wætterdahls och Sundelins personligheter.
Samtidigt som Sundelin öppenhjärtligt lägger fram sina egna bekymmer
och religiösa erfarenheter meddelar han Wætterdahl själavårdande
råd. Man tycker sig i Sundelin som han framträder i dessa brev möta
en visserligen sjuklig och av arbete hårt pressad men likväl andligen
mycket stark människa med ett intensivt och uthålligt inre liv och
en under levnaden förvärvad vana och förfarenhet i att rannsaka
eget och andras religiösa tillstånd.
Så skriver Sundelin i januari 1813[2], att bedrövelser och krämpor
i bortåt tre års tid blivit honom en »radicalcur», så att han »gådt in
i en djup undersökning», huvudsakligen av vad hans nyligen
bortgångna maka betytt för honom. Hans iakttagelser, menar han
kunna vara av värde för Wætterdahl, »som tyckes vara häftig i sin
vilja, och behöfva betsel». Sundelin berättar vidare, hur han gått
igenom hela sitt liv »efter förvarade anteckningar ifrån min första
ungdom»[3], betraktat »sina afvikelsetider, och Frälsarens underbara
nåd och kärlek» samt påmint sig sitt »hjertas otroheter, för at få det
in i djupaste ödmjukelse». Han har läst skildringar av helgons liv
och jämfört sig själv med dem, läst Bibeln och »upvarmt» sig med
psalmer.
Den 4 mars 1813 tackar Sundelin Wætterdahl för ett brev[4],
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
